Nästan varje morgon innan jobbet.
Innan duschen.
Före tandborstningen och letandet efter kläder.
Innan jag väcker Kråkan och den första koppen kaffe, går jag på promenad.
Inte långt alls.
Det blir knappt två kilometer.
Inte fort alls.
Det handlar om att väcka kroppen lite långsamt.
Att låta nattens drömmar sakta silas ner från mitt undermedvetna och landa inuti mig någonstans.
Oftast går jag i tystnad.
Ibland med radio i öronen.
P1 tycker jag om.
Men det kan vara lite utmanande med nyheter, krig och elände så tidigt på morgonen.
Jag behöver bygga upp mig själv först.
Krama Kråkungen.
Dricka den där koppen kaffe.
Släppa av honom vid skolan.
Vinka hejdå och säga jagälskardig i en inandning.
Få höra det tillbaka.
Efter det är jag redo för nyheter.
Men inte på morgonpromenaden.
/R.L