Öppen ateljé idag mellan 10 -16.
Prints i olika tekniker.
Väskor.
Trädgårdskonst i glasfusing.
Måleri.
Välkomna att besöka Ateljé Nordanvinden – Gamla vägen 48 i Grangärde.
Visa detta inlägg på Instagram
intryck, uttryck & avtryck
Öppen ateljé idag mellan 10 -16.
Prints i olika tekniker.
Väskor.
Trädgårdskonst i glasfusing.
Måleri.
Välkomna att besöka Ateljé Nordanvinden – Gamla vägen 48 i Grangärde.
Visa detta inlägg på Instagram
Skriver på små lappar, travar några böcker.
Stökar till det lite i en städad ateljé.
Saknar en Kråka.
Känner mig stolt efter ett utvecklingssamtal.
Smälter alla intryck efter helgen.
Målar över en himmel med novemberfärg.



Kärlek//

Du som vill kan läsa min rapport. Klicka på bara på rubriken här nedanför:
Det är min vetenskapliga rapport med utgångspunkt i Grundläggande dokumentation och gestaltande arbetsformer BVKGG1V23 vid HDK – Valand Högskolan för konst och design, Göteborgs universitet.
Jag klarade det!
Jag skrev min rapport på VG-nivå.
Under taggen PROCESSDAGBOKEN kan du se min process i den konstnärliga gestaltning och följa mina tankar som ligger till grund för rapporten.
Nu har jag en termin kvar som ska delas mellan Högskolan Dalarna och HDK Valand.
Sen kan jag titulera mig legitimerad lärare i ämnet bild.
Måndag första maj.
Det faller ett kallt regn från en blyertsgrå himmel.
Det smattrar mot taket och kluckar i stuprännorna.
Ett sövande läte.
Ett söndagsljud på en röd måndag.
Jag har svårt att komma igång.
Svårt att komma till skott.
Jag läser vad jag har skrivit i min rapport om inspiration och känner mig oinspirerad.
Måste börja om flera gånger.
Tappar tråden.
Tappar tron på mig själv och min förmåga att formulera mig.
Bläddrar i lathunden för referensskrivning.
Dricker för många koppar kaffe.
Vill äta söta saker.
Känner mig som en mullig labrador.
Kråkan kommer på eftermiddagen.
Jag får kramar och han har fått krusat hår.
Vi äter lax och pratar om veckans bästa händelser.
Sen spelar vi tv-spel.
Och jag är prinsessan i kattkostym.
Jag väljer en motorcykel i metall till henne.
Hon jamar när jag trycker på ok och tar kurvorna helt orädd.
Placeringarna blir inte så bra, men hon har samma käparglöd i alla racen.
Jag ska anamma mer av hennes körstil verkliga i livet.
I ateljén är penslarna tvättade.
De väntar i sin glasburk på mig.
På att få måla tigerränder och gulnad vaxduk.
På att få spåra Pia och de stora katterna.
Över finnmarkens myrar genom snön.
Via akrylfärgerna på duken.
Det hinns inte riktigt med just nu.
Istället sitter jag och bläddrar i en bok om makt och skriver krångliga meningar vid köksbordet.
Klockan närmar sig tjugotre.
Ögonen är grusiga.
Mina leder ömmar lite.
Fingrarna rör sig sakta över tangentbordet.
Suddar med än skriver.
Jag längtar efter sommarlovet-
Tusan också.
Jag som tyckte att jag blivit så mycket bättre på här och nu.
Jag fick fatt på boken jag sökt efter.
Kreativitet – teori och praktik ur psykologiska perspektiv.
Biblioteket hjälpte mig.
Nu vill jag äga boken.
En vetenskaplig bibel på området.
En källa till att ringa in inspiration
Den är slut överallt.
Jag har skrivit till förlaget och fått ett trevligt svar att tyvärr är boken slut och planeras inte att tryckas igen.
Finkammat andrahandsmarknaden.
Inte ett liv.

Jag funderar över ordet ”flow”.
Jag tänker på Luke´s tre dimensioner av makt.
Men mest funderar jag över ordet I N S P I R A T I O N
Själva ordet inspiration kommer från latinets inspiro, blåsa in, väcka liv i. Också ordet geni har rötter i antikens föreställningar. På Aristoteles tid förknippades en persons skyddsande, genie, med den vilda inspirationens tillfälliga vansinne. I antikens Rom ansågs genialitet förbehållet män och det enda som kvinnor kunde göra var att ge liv åt ett geni. Detta synsätt, att kreativiteten var given oss av gudarna, var vanligt även under medeltiden (s.589 i boken Kreativitet – teori och praktik ur psykologiska perspektiv).
Jag hittar ett kollage jag gjorde i början av den konstnärliga gestaltningskursen.
Målningen allt började med var gul och gräll.
(Du kan se den om du klickar HÄR)
Jag hade klistrat upp en handskriven anteckning på duken.
Inspiro betyder blåsa liv i
hade jag textat med stora bokstäver.
Under processens gång försvann den handskrivna lappen i takt med att inspirationen ledde mig vidare.
Jag skrev orden på min skrivmaskin istället.
Förde över från målning till kollage.

Anna rekommenderade mig att jag ska måla på flera dukar samtidigt.
Så att jag kan lyfta undan motiv och idéer till nya målningar om saker och ting inte resonera rätt i sitt sammanhang.
En utmärkt tanke.
Ett inspireareande arbetssätt.
En utmärkt pedagog.
Idag ska jag skiva vidare på min rapport.
Till kl 16.00 får jag hålla på.
Sen ska jag jobba extra på Gästgiveriet, Gästis i folkmun, här i byn.
Jag vill hinna måla lite också.
Har hittat en ny bild i Jan Lindblads bok som jag köpt på Bokbörsen.
Tigrarna: Vårt största äventyr.
Jag har dragit ut en overheadkopia och tänkte projicera upp den på en duk.
Vill måla Pia, Rani och Lillan.

Tyvärr gick glödtrådslampan sönder i min gamla overheadprojektor.
Jag har köpt två nya lampor på Tradera av en snäll man som heter Sven.
Han hjälpte mig att hitta rätt.
Skrev att jag gärna fick höra av mig igen.
Han kan hjälpa mig att digitalisera smalfilm och diabilder.
Det känns bra med en kontakt.
På målarduken växer känslan av en blixtbild tagen inomhus på 80-talet fram.
Jag har ingen aning om vart min tigerjakt för mig och vilka behov jag kommer att ha i framtiden.
Allt jag vet är att man börjar där man står och kommer dit man går.
Måndag och på schemat ledig förmiddag.
Jag går en promenad till Kapplanoret och skymtar Slaktar-Stinas kalvar i hagen en bit bort.
Bysjöns is är nästan borta, det Är bara i viken mot norr som den ligger kvar.
Mörk.
Nästan svart.
Blöt.
Termometern visar +2 och jag fryser om låren.
Fåglarna sjunger.
Träd och buskar vars namn jag inte kan när de är bara, står med sina svällande knoppar efter vägen och längtar efter sol.
Hemma äter jag en havregrynsgröt och tittar på SVTs program Sverige! där programledaren möter konstnären Jockum Nordström.
Han beskriver sig själv som pojken som aldrig slutade rita.
Jag funderar mycket över det.
Varför människor slutar uttrycka sig vid en viss ålder?
Hur kommer det sig att människor förlorar sitt ledljus?
Jag har fortsätt genom hela livet och nu vill jag bara göra mer och mer av allt.
Jag stjäl mig nästen en timme i ateljén med tigern.
Blandar färg och grundar en vaxduk på målningen.
Får färg över och målar kanterna på en duk som jag tror är klar.
Johan har bett mig om en abstrakt målning till en reklamfilmsinspelning.
Målningen är helt annorlunda mot det jag brukar göra.
Tekniken är ny.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om de olika färgfälten.
Plötsligt ser jag att det är ett fyrtorn.
Det är så självklart eftersom jag lyssnat på Alma Pöystis uppläsning av Tove Janssons pappan och havet när jag målat.
Jag döper målningen till Ledljus.
Sen lägger jag upp den på min sida på konst.se och bestämmer mig i samma ögonblick för att betala på en premiumfunktion.
Min konst får prismärkning av mig och jag får med ens ett större värde.
Jag tänker på Muminpappan som vill förverkliga sina författardrömmar i boken.
Lite ångest.
Lite rastlöshet.
Den där strävan efter att hitta sig själv och sitt sanna jag.
Genom målningen Ledljus känns det som att jag drar en röd tråd genom hela mitt skapande.
Jag har hittat en ton som är min.
“Pappan slätade ut alla sina funderingar, han bara levde helt och hållet, från svansspetsen ända ut i öronen.”
Ur boken Pappan och havet.


Jag gör något kreativt varje dag.
Jag gör det för att jag älskar det.
Jag gör det för att jag har bestämt mig.
Dessutom.
Inspiration är som kondition.
Den måste underhållas.
Vad älskar du?
Måndag 27 mars – 2023
Processdagbok.
Konstnärlig gestaltning.
Examination i konstnärlig gestaltning.
En digital vernissage i min ateljé.
Presentation av den undersökande processen.
Jag är nervös och mina kinder blossar röda.
Det är svettigt under armarna och jag tycker att min röst låter lite gäll.
Formulerar tankarna högt.
Presenterar mina tre stora målningar.
Visar upp några skisser och förslag-
Sen får jag veta att jag klarat kursen.
Axlarna sjunker.
Endorfinerna börjar rusa runt i kroppen.
Jag har varit driven och hängiven kursen säger Anna.
Lyckats inspirera henne på vägen också.
Att börja måla igen.
Själv har jag stått i ateljén under tio veckor.
Nästan varje dag.
Skrivit dagbok om processen.
Om makt och motstånd.
Om tvivel och genombrott.
Om svårigheter att behålla mitt huvud för mig själv.
Om att umgås med mina egna tankar.
Och om den stora meningslösheten med att sätta sig ner och invänta snön.
Se alla målningar i sin helhet i min konstnärliga portfolio HÄR
Processdagbok.
Konstnärlig gestaltning.
Söndag tjugosjätte mars.
Solen sken på morgonpromenaden.
Det mulande på mot eftermiddagen.
På kvällen såg vi stand-up på Avenyn och skrattade i mörkret.
Med min hand i hans.
Målning tre av tre blev klar under dagen.
I morgon har jag avslutning på den konstnärliga gestaltningskursen.
Då ska jag ha en liten vernissage i min ateljé.
Visa Anna över zoom vad jag gjort.
Bli bedömd.
Jag känner mig redo för nästa målning.
Byta ut några färger i min palett.
Breda ut mig i nya landskap.
I matrisen över den konstnärliga progressionen har jag följt kurvan fint.

Processen med att samla på mig, upplevelsen av total förvirring och känslan av att misslyckas ligger bakom mig.
I morgon ska jag sätta ner fötterna i en presentation.
Sen återstår reflektionen.
Att komma fram till något.
Vårvintern är en övergångsperiod.
Måndag 20 mars – 2023
Processdagbok.
Konstnärlig gestaltning.
Jag sätter mig på en stol framför ett av fönstren i ateljén.
Kaffet smakar lite beskt.
Det är golvkallt i ateljén.
Mina morgongrusiga ögon spanar ut över sjön och den tunga isen.
Tittar upp mot bergen och ser hur björkarnas knoppar börjar skifta i lila långt där borta.
Det ligger lite snö kvar på skogen.
Jag kisar och skärper sinnena.
Sen målar jag.
De tre naiva färgkullarna byter skepnad.
Jag målar en blålila storskog och snöiga gläntor i vitt
De mörka molnen skingras och himlen får en ljusrosa ton.
Jag vill in med mer färg.
Tänker på Annas inspirerande tips och förslag.
Mamma Andersson.
Sara-Vide Ericson.
Peter Doig.
Charity Baker.

Fastnar på Bakers träd.
Letar mig in bland hennes stammar.
Vad skulle hända om jag tog i lite?
Tog ett oväntat grepp om nävern?
Tar en stor klunk av mitt kallnade kaffe.
Lägger upp en röd färg på paletten.
Mina rötter letar sig längre ner i den mörka jorden.
Slingrar bland mina förfäder i Finnmarken.
Möter upp konstnärer på andra sidan jorden.
Flätar samman upplevelser och tankar.
Jag är något på spåren.
Här finns en börja på något nytt.


