Kategori: Ateljé Nordanvinden

SVT Dalarna hälsade på i ateljén under Konstrundan

Publicerad den av ruth louise

I fredags fick jag ett meddelande på ateljéns Facebook-konto.
Det stod så här:

 

Jag blev både glad och rädd.
Började brottas med tanken  INTE SKA VÄL  JAG?
Sen tänkte jag på Pia och hennes Korsdragspoesi

Vips så finns vi inte mer.
Minns det när du tvekar.

Det blev ett fint samtal om konst och inspiration.
Resultatet kan du se här;

SVT Dalarna hälsade på i ateljén under Konstrundan

Kärlek

Öppen ateljé

Publicerad den av ruth louise

Så var det dags igen för årets Konstrunda i Ludvika kommun.
Först tänkte jag inte vara med och öppna min atljé för besökare.
Jag har egentligen inte utrymme för några större utsvävningar.
Nästan all min lediga tid tillbringar jag med näsan i skolböckerna.
Jag räknar veckor och seminarium tills jag ska få min lärarlegitimation.
Men när informationsmailen landade i min inkorg och Ateljé Nordanvinden redan var med i programmet tänkte jag;

En gång ingen gång, två gånger tradition!

Så jag tackade ja på stående fot och frågade såklart konstnären och vännen Åsa Ekman från galleri- och ateljéföreningen Detroit Stockholm om hon ville vara med i år också.
Det ville hon.

Lite lätt panikslagen började jag rota runt hemma i ateljén för att se om jag målat något över huvud taget sedan förra året.
Det visade sig att jag varit produktivare än jag trodde.
Tre stora målningar från min konstnärliga gestaltningskurs på Valand har jag.
Vill du se min digitala vernissage kan du klicka  HÄR,
och vill du köpa någon av målningarna finns min digitala portfolio HÄR.

Jag har dessutom kommit igång med nytt måleri, fast jag påstår mig inte har tid.
Tigerränderna smyger sig in bland björkarna i mina målningar.
Konsten och uttrycken ser till att hända i mellanrummen.
Om jag inte målar, skriver och fotograferar slocknar en låga i mig.

Art is my life and my life is art. —Yoko Ono

Det är med största sannolikhet en känsla jag delar med alla andra fantastiska konstnärer som deltar i årets konstrunda.

Kommer du att besöka någon ateljé, galleri eller utställning under allhelgonahelgen?

 

 

Kärlek

Brunnar av ljus

Publicerad den av ruth louise

Torsdag åttonde juni.

Kvällssolen kysser min stökiga ateljé.
Skapar brunnar av ljus bland stafflier och målningar.
Försommaren gör Nordanvinden mjuk och fin.

Jag har kört fast med tigern och Jan.
Det är väntat.
Helt i sin ordning faktiskt.
Den kreativa krampen när något tar stopp har släppt en smula.
Tack vare min konstlärare Anna Carlson på Valand och hennes progressionskurva över den konstnärliga processen.

Jag ska vända bort målningen en stund.
Teckna lite istället.
men jag kommer mig inte riktigt för.

Jag har tusen idéer i huvudet.
Det är genomförandet som kärvar en smula.
Så jag tillåter mig att tomglo.
Sitta vid skrivbordet.
Studera skoggor och ljus.
Se på hur formerna ändrar skepnad.

Idag slutade älsklings-Kråkan tredje klass.
I morgon tar mina treor studenten.

Mellanstadiet och vuxenlivet.
Det väntar till hösten.
jag har växtvärk å deras vägnar.

För just nu är allt så högtidligt.
Ögonen tåras plötsligt.
Mitt under ett gokartlopp.
Eller under ett samtal.

Rösten känns tjock.
Bryts oväntat.
Inte helt ohämmat.

Men livet är så vackert och högtidligt i juni.
Och jag har känslorna lite utanpå.

Kärlek/

 

 

 

 

 

Ledljus

Publicerad den av ruth louise

Måndag och på schemat ledig förmiddag.
Jag går en promenad till Kapplanoret och skymtar Slaktar-Stinas kalvar i hagen en bit bort.
Bysjöns is är nästan borta, det Är bara i viken mot norr som den ligger kvar.
Mörk.
Nästan svart.
Blöt.
Termometern visar +2 och jag fryser om låren.
Fåglarna sjunger.
Träd och buskar vars namn jag inte kan när de är bara, står med sina svällande knoppar efter vägen och längtar efter sol.

Hemma äter jag en havregrynsgröt och tittar på SVTs program Sverige! där programledaren möter konstnären Jockum Nordström.
Han beskriver sig själv som pojken som aldrig slutade rita.

Jag funderar mycket över det.
Varför människor slutar uttrycka sig vid en viss ålder?
Hur kommer det sig att människor förlorar sitt ledljus?
Jag har fortsätt genom hela livet och nu vill jag bara göra mer och mer av allt.

Jag stjäl mig nästen en timme i ateljén med tigern.
Blandar färg och grundar en vaxduk på målningen.
Får färg över och målar kanterna på en duk som jag tror är klar.
Johan har bett mig om en abstrakt målning till en reklamfilmsinspelning.

Målningen är helt annorlunda mot det jag brukar göra.
Tekniken är ny.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om de olika färgfälten.

Plötsligt ser jag att det är ett fyrtorn.
Det är så självklart eftersom jag lyssnat på Alma Pöystis uppläsning av Tove Janssons pappan och havet när jag målat.
Jag döper målningen till Ledljus.
Sen lägger jag upp den på min sida på konst.se och bestämmer mig i samma ögonblick för att betala på en premiumfunktion.
Min konst får prismärkning av mig och jag får med ens ett större värde.

Jag tänker på Muminpappan som vill förverkliga sina författardrömmar i boken.
Lite ångest.
Lite rastlöshet.
Den där strävan efter att hitta sig själv och sitt sanna jag.

Genom målningen Ledljus känns det som att jag drar en röd tråd genom hela mitt skapande.
Jag har hittat en ton som är min.

“Pappan slätade ut alla sina funderingar, han bara levde helt och hållet, från svansspetsen ända ut i öronen.” 

Ur boken Pappan och havet.

 

Konstrundan 2022

Publicerad den av ruth louise

Jag ligger på rygg i den gamla sovalkoven uppe på vinden i min ateljé.
I soffan bredvid mig ligger Åsa.
Vi sippar på överblivet ljummet vin från vernissagen i fredags.
Petar i oss salta och lite sega smulor från botten av en chipspåse.
Pratar med låga röster.
Vilar i vänskapen och surfar på efterdyningarna.
Lyssnar på regnet som smattrar mot plåttaket.

Öppen ateljé.
Tvåhundrafyra besökare har hittat till oss på Nordanvinden.
Flera långväga ifrån.
Nu infinner sig en nästan kompakt tystnad.
Som att stänga en dammlucka, brukar mamma beskriva det.
Hon har aldrig haft öppen ateljé, men hon har haft många gäster över storhelger i sin krafts dagar.
Äldre brukar veta vad de pratar om.
Nu är flödet av människor är borta, men inom mig susar känslorna;

Lycklig
Tacksam
Inspirerad
Energifylld
och samtidigt
Tömd

När jag slår på radions nyheter rapporterar land- och sjövädret;

Det milda och tidvis ostadiga vädret håller i sig och även i början på nästa vecka fortsätter det på samma sätt.

Jag andas djupt, sänker axlarna och tänker att jag och vädret ofta synkar med varandra.
Milt och tidvis ostadigt.
Så kommer nog veckan att se ut.
En släng av uställningsblues har jag räknat med.

I morgon är det måndag.
Jag har ingen söndagsångest.
Ynnesten att ägna sig åt det man älskar ger den bieffekten.

Reflektion:

Det finaste med att bjuda in människor till en bit av min värld, har varit alla möten och samtal.
Konst och kultur skapar förutsättningar för det.
Man hamnar i samspråk i det lilla om det stora.

Klockan är nu 20.56.
Jag ska skriva några rader på maskinen.
Klippa ut en bild från ett häfte om kaktusskötsel.
Påbörja en ny svart bok.

Inspiration är nämligen som kondition.
Den måste underhållas.

 

Kärlek ♥ Ruth Louise