intryck, uttryck & avtryck
I går bad jag om en rundtur på konstskolan i Rostock.
Rektorn visade mig ateljéer och keramiksalar.
Jag fick nya ideér.
Han berättade med värme och stolthet om sin verksamhet på bruten engelska.
Jag svarade på min.
Vi förstod varandra precis.
Sån är konsten.
Affirmation:
Låt mig alltid finna inspirerande miljöer, människor och möten vart jag mig i världen vänder.
Kärlek
Penseldrag.Bildtekniska lösningar.Komposition.Ljus.Skugga. Tolkningar av bekanta föremål och platser överraskade och förförde.Jag vill lära mig.Mer.Allt.Inspireras.De spretiga handskrivna anteckningarna och kom-i-håg-lapparna fick mig att le och känna släktskap.Tankarna gick till mina egna svarta böcker med spretiga ord , sparade och urklippta bilder, biljetter och tummade blad. Ett kubistiskt stilleben i olja som Margit målat fick följa med mig hem-Tillsammans med känslan av att ha upptäckt en glimmande skatt.En ny kvinnlig källa till inspiration. Tack universum för att du sett till att min och Margits vägar korsats.I dåtid.I nutid.Och jag känner på mig – även i en framtid.
Kärlek
En film från mitt besök finns på mitt Instagramkonto, klicka HÄR.
Är det verkligen nödvändigt att resa utomsocknes varje gång lusten till nya äventyr uppstår?
Jag tror inte det, jag tror starkt på mer hemester.
Hemester ger oss en chans att verkligen lära känna närområdet och uppskatta de naturliga och kulturella rikedomar vi har mitt framför näsan.
Ökar medvetenheten kring vad vi har nära, blir vi också mer benägna att engagera oss i att bevara och skydda det som är vårt.
Något jag tänker på ofta, både vad det gäller klimat och kultur.
Här om dagen tog jag, Kråkan, Finska Tigern och Olle en tur på våra SUP-brädor.
Vi skulle egentligen bara ut till grundet för att bada och äta lunch.
Men äventyrslusten tog över och vi paddlade upp i Norrboån.
Det blev ett riktigt djungeläventyr!
Glada barn och lyriska mammor paddlade under kostängsel och bar brädor över sandbankar.
Fastnade i snåriga buskar och snirklade runt bäverfällda träd.
Badade i iskallt och kristallklart vatten.
Såg magiska blå trollsländor och spanade efter fisk.
Jag frågade mina följare på instagram om deras bästa tips på någon spännande och lagom utmanande paddelsträcka i Dalarna.
Eller någon annan upplevelse vi borde utforska i närområdet.
Jag fick flera bra svar och vill såklart dela med mig av äventyrsförslagen, så här kommer en lista med länkar som är klickbara.
Kanotled i Svartälven – ”Fantastiskt”,” skriver Maria.
Kanot i Älvdalen – ”Åk upp till Älvdalen och ta kanoten från Åsen ner till Älvdalen! Fantastiskt fint”, tipsar Josefine.
Kajaktiv Dala-Floda – Brittis tipsar om en butik som säljer, hyr ut och arrangerar aktiviteter. ”Där finns det mesta du behöver inom kajak, SUP, fiske och outdoor.”
Lybergsgnupen – ”Nära Malung/Venjan finns ett äventyr”, skriver Malin
Knästen – ”Promenad upp på Knästen i Nås Finnmark. Utsikten är otrolig! Ta med karta och kikare”, skriver Petra.
Predikstolen – Storslagen utsikt en bit utanför Nyhammar, Ludvika kommun.
Tuvatorp – Ett konstnärhem i Grangärdebygden. Läs mitt blogginlägg om konstnären Margit Rahm HÄR.
Lekombergs gruva – ”Fika, kolla på utsikten och utforska gruvområdet! En bit in i skogen finns en skogstjärn också” tipsar Annie.
Säfsen – Sommaraktiviteter med barn för hela familjen finns i Fredriksberg. Annie vill slå ett extra slag för Sagopromenaden.
Gästis Grangärde – Gästgiveri med anor från 1800-talet. God mat och husrum.
Gamla brukskontoret – Bageri och konditori i Nyhammar.
Våffelbruket Hammarbacken – Mat- och efterättsvåfflor i en vacker miljö i Ludvika med utsikt över Väsman.
Ryggåsstugan i Dala-Järna – ”Fin miljö och gott fika” tipsar Leif.
Tack till er som tipsat mig!
Har du som läser inlägget ett utflyktsmål som måste besökas?
Skriv till mig så uppdaterar jag listan.
Kärlek/
Tisdag tjugonde juni.
Nu ligger Askeladden i sjön.
Vid bryggan där vi badar.
Kråkan har rott i den.
Det lärde han sig tillsammans med vännen Elsa på Leksand Sommarland.
Han vill döpa den till Äventyret.
Efter muminfamiljens båt.
Plötsligt ser jag hur hans ryggtavla liknar pappas och min.
Breda axlar och långa armar.
Det är egentligen självklart.
Vi är limpa av samma deg.
I början av juli fyller han tio.
Jag får hjärtskär av alltihop.
Tiden puttar oss framåt.
Hur mycket vi än stretar emot.
Det är midsommarveckan redan.
Jag har inte lyckats komma ner i varv.
Känner mig rastlös och vilsen.
Nästan vresig ibland.
Det tar en stund innan själakroppen landar i sommarlovslunk.
jag läser vidare i Jan Lindblads bok:
Tigrarna – Vårt största äventyr.
Tecknar och funderar.
Tar sats.
Det är tjugotre grader varmt i Bysjön.
idag simmade jag en kilometer.
Utan att sätta ner foten en enda gång.
Det hjälpte mig att hinna ikapp en smula.
Jag ska simma i morgon också.
Två ulliga måsungar bor på vår strand.
Kråkan vill döpa båten till Äventyret.
Sommaren har precis börjat.
Av de hundra vi får har vi åttio kvar.
Och redan nu har jag samlat på mig några riktigt fina.
Kärlek
Fredag sextonde juni.
Min andra konstlektion med Frans på Brunnsvik.
Han visar mig axplock ur sitt liv bland skisser.
Kroki.
Landskap.
Djur.
Natur.
Porträtt.
Jag förundras över enkelheten.
Över hans sökande med linjer.
Förenklingarna som är så förbannat svåra.
Jag försöker suga åt mig allt.
Vi sitter på en bänk och vilar ryggarna mot den gamla matsalens husvägg med varsitt skissblock i knät.
Sjön Väsman glittrar en bit nedanför oss.
Frans guidar mig i hur jag kan tänka och angripa olika områden i en bild.
Han skissar, skriver, pekar och pratar.
Vi dricker starkt kaffe.
Jag får läxor.
Bli en levande del av min bildvärld – det är ett absolut måste för att få kontakt med mina åskådare.
Varje skiss eller bild jag skapar kommer att vara en illusion – allt handlar om en subjektiv spegling av min personliga världsbild.
Lek med horisonten – blunda och föreställ mig vart jag vill stå och vara i min bild.
Nu ska jag skissa Bysjön, den lilla ön och stenpiren vid Arkivhuset om och om och om igen.
Från olika perspektiv.
Att undervisa och samtidigt undervisas öppnar massvis av okända dörrar för mig.
mitt skapande, nyfikenheten och sökandet tar mig med på oväntade äventyr.
Är du en äventyrare?
Kärlek
Tisdag trettonde juni.
Vernissage på Arkivhuset i Smedjebacken.
Uttryck som väcker tankar och berör.
Luft som är kvav och stilla.
Mötet med vänner bland målningar och skulptur.
I samtal kring verken av Åke Pallarp, Ida-Lovisa Rudolfsson och Pernilla Jansson.
”Humor, poesi och ett stilla allvar”.
Så står det i utställningskatalogen om sommaren i Arkivhuset 2023.
Jag ler för mig själv och tänker att det skulle kunna vara en rubrik.
På mitt eget liv.
På de flestas,
Konst kommenterar och speglar oss alla.
Reflekterar.
Oavsett vad man är på för ett humör.
På övervåningen ställer mina avgångselever i bildklassen ut.
Jag är stolt över deras insats.
Över min egen och vad vi åstadkommit tillsammans under året.
Hemma på balkongen färgar solnedgången himlen i pastell.
På avstånd hör jag brandflyget.
Det spanar och spejar över storskog och berg.
Efter rök och öppna lågor.
Närvaron gör mig trygg och orolig på samma gång.
Det beror helt på hur jag tänker.
Det är tvåhundrasextio mil mellan Finistére & Stockholm
enlig Bodil Malmsten.
Det är två tre dagar till sommarlov.
Och på torsdag blir det trettio grader varmt.
Kärlek
Lördag tionde juni.
I går tog mina bildelever studenten.
Högtidligt och vackert.
Lite stökigt och spretigt.
Allt på samma gång.
Precis som det ska vara.
Och jag.
Lycklig.
Stolt.
Med gråten i halsen.
Och fin i min nya klänning.
Vattenfast mascara.
Svettiga händer.
En röst som bröts ibland.
Och magin i att få små glimtar av mina egna åldrar och avslutningar,
genom ungdomarna och deras händelser i mitt liv.
Kärlek
Jag är fortfarande tagen och kan knappt hitta ord för känslorna som rusar runt i mig.
Men om jag blundar, slappnar och känner efter.
Hur är det då att vara årets Kulturstipendiat?
För det där med att njuta mitt i något, det kommer inte alldeles av sig själv.
Det är så lätt att rusa vidare.
Men nu ska jag stanna upp.
Fånga njutet och känna efter.
Lycka
Tacksamhet
Skaparglädje
Ödmjukhet
&
Stolthet
Allt det ryms i min själakropp just nu.
Jag känner mig bubblig och babblig.
Fylld av energi och lite tom samtidigt.
För att få ta emot Kulturstipendiet på nationaldagen.
I Stadsparken.
Det är en upplevelse jag kommer att bära med mig.
För resten av mitt liv.
Någon utanför min familj och mina vänner tror på mig.
Dagen kommer alltid, för min del, att vara förknippad med dagen då jag blev hyllad för mitt arbete inom kultur och konst.
Folkvimlet.
Värmen från solen och människorna.
Mamma och Johan som var där med mig.
Alla fina ord.
Kramar och uppmuntran.
På plats och i text.
Allt det bär jag med mig som en gnistrande skatt.
Djupt in i hjärtat.
Sören Finnström, ordförande i Kultur- och samhällsutvecklingsnämnden i Ludvika kommun, kallade upp mig och Jesper Lindell på scenen.
Där vi fick ta emot diplom, blommor och höra våra motiveringar.
Min lyder såhär (jag är stolt som en kyrktupp);
Louise Norström tilldelas Kulturstipendiet 2023 för sitt kulturskapande som spänner över såväl litteratur som konst.
Med inspiration från sin hembygd har hon en förmåga att fläta samman historia och fantasi i ett fylligt måleri där ofta ordet får plats.
Läs mer här (omslagsbilden till blogginlägget är lånad från artikeln) —> Ludvika kommun
Det inramade stipendiet ska sättas upp på väggen här hemma.
Väl synligt.
Och de dagar jag själv tvivlar, kan jag läsa motiveringen
Se att människor tror på mig och min förmåga att skapa något.
Som betyder något för andra och berör.
Den sjätte dagen av mina hundra sommardagar visade sig bli helt fantastisk.
Undra vad de resterande nittiofyra bär med sig?
Jag kan nästan lova en och annan tigerjakt!
Kärlek / Ruth Louise
Söndag 12 mars – 2023
Processdagbok.
Konstnärlig gestaltning.
Jag och Kråkan testar skidorientering på förmiddagen.
Solen strålar från en klarblå himmel och vi hasar omkring i nästan en mil.
Sen grillar vi korv och min trötthet känns väldigt mycket mer överkomlig än i mitten av veckan.
Han åker till sin pappa på eftermiddagen.
Vi torkar tårar som vi gör varje stugbytarsöndag och jag går upp till ateljén.
Gårdagen var rolig.
Vi skrattade massor och lärde oss saker tillsammans alla tre.
Kråkan var bra på att ta regi och min sambo har guds tålamod med omtagningar.
Jag kastade rostmackor i hela köket och det var så skönt att få gå in i någon annans projekt och mest bara göra det jag blev tillsagd.
Jag släppte kontrollen och lät det bli som det blev.
Inga förmaningar.
Inget tjat.
Sketchen ändrade riktning flera gånger och manus skrevs om.
Det bekom inte min son det minsta.
Han var i processen och lät alla dörrar vara öppna.
Lyssnade på min sambo och mig som bollade idéer med honom.
Han kom med sina egna och tillsammans fann vi en form som fungerade.
Tecknandet har tagit stopp för mig.
Därför tar jag mig an den.
Jag låter måleriet vara och plockar fram mjuka blyertspennor.
Nyfikenheten ska få vinna idag.
Det är lärdomen från igår tänker jag och börjar skissa fram berg och former.
Jag ser att björkstammarna blir sneda, men jag låter det vara idag.
Jag drar raka streck med linjalen och lämnar det så.
Sen fyller jag på med ljus och skuggor.
Jobbar mer måleriskt än innan och jag dömer inget jag gör.
Det ska kännas som en skiss. Ett förslag.
Vad gör det om det inte blir som jag tänkt mig?
Jag sa till en av eleverna i veckan när han frågade om vi skulle hänga upp en uppgift i korridoren som färdigställts:
-Långt ifrån allt man gör är utställningsbart och det är underbart! Tänk vilken frihet det finns i att få skapa något utan att bli bedömd.
Han höll med mig.
Idag försöker jag leva lite som jag lär.
Går på utställningen och ser mitt lilla foto i myllret bland all annan konst på Bonniers konsthall.
Upplever Peter Geshwinds märkliga landskap av ljus och ljud.
Vi kommer hem sent.
Målar inget.
Fokus på input idag.
Output får komma i morgon.
