Min telefon delar med sig av minnen.
Det dyker upp ett från midsommaren 2020.
Då bodde vi i kollektiv i Björnhyttan och jag gjorde en gräskrona av smörblommor.
Gräskronan av smörblommor. Ett enkelt och vackert sommarpyssel.
Material du behöver:
Färska grässtrån, blommor eller gröna växtblad.
Ståltråd, gärna av grövre kvalitet.
Sax och tång.
Upphängningsanordning (exempelvis en krok eller en ögla + snören att fästa i gräskronans stomme och i kroken eller öglan).
Steg-för-steg-guide:
Samla in tillräckligt med färska grässtrån, blommor eller gröna växtblad. Välj strån eller blad som är långa och flexibla för att kunna hängas upp.
Klipp grässtråna eller växtbladen i önskad längd. Det är bra att ha en variation av längder för att skapa en mer intressant och dimensionell gräskrona.
Forma ståltråden till en cirkel och tvinna fast ändarna i varandra med hjälp av tången.
Börja fästa grässtråna eller växtbladen på ståltråden tråden genom att vika stjälkarna över varandra (se min teknik i videon sist i inlägget).
Upprepa steg 4 med resten av grässtråna eller växtbladen tills du har täckt hela stommen av ståltråden och skapat en frodig och hängande gräskrona.
När du är klar, kontrollera att alla strån eller blad är ordentligt fästa på ståltråden. Trimma eventuella överflödiga delar med en sax.
Häng upp din gräskrona genom att fästa den upphängningsanordning du valt i taket eller där du önskar placera den.
Nu har du en hängande gräskrona att njuta av! Du kan använda den som en dekorativ detalj i ditt hem eller i utomhusmiljö. Jag är så förtjust i smörblommorna för de håller sig minst lika vackra i blommande som i torkat tillstånd.
Här kommer också en video på hur man går tillväga:
Ett minne dyker upp i telefonen.
Självporträtt i midsommartid.
Jag bland de blånande bergen.
I håret en krans av finnklint och bondros.
Från trädgården som då var min.
Jag tänker på farmor.
hennes prat om skrômt i Finnmarken.
Midsommar är fylld av traditioner, minnen och ritualer.
Sju gärdesgårdar ska man hoppa över.
Sju sorters blommor ska man plocka.
I total tystnad ska det ske.
Sen ska man lägga blommorna under huvudkudden och drömma om sin blivande.
Så har jag fått lära mig sen jag var liten flicka.
Och misslyckats redan vid punkt ett.
Sju gärdesgårdar i samma by.
Finns det ens att hitta längre?
Och att vara tyst så länge ska vi inte ens tala om…
I morgon åker vi till älskade vänner i den gamla Fäboden.
Det om något är tradition.
Nuförtiden sker det vartannat år.
Kråkan har en stående inbjudan till festen.
Pappan och jag turas om.
jag är nostalgisk och har hjärtskär.
Kråkan är redan där.
Men det enda konstanta är förändring.
Det är universums lag.
Ikväll ligger jag på trägolvet i ateljén.
jagar efter mina tigrar.
klipper ut pepakuramasker.
Målar ett lager med färg.
Lyssnar på Ane Brun.
Saknar pappa.
Skriver spretiga ord i min svarta bok.
Nu ligger Askeladden i sjön.
Vid bryggan där vi badar.
Kråkan har rott i den.
Det lärde han sig tillsammans med vännen Elsa på Leksand Sommarland.
Han vill döpa den till Äventyret.
Efter muminfamiljens båt.
Plötsligt ser jag hur hans ryggtavla liknar pappas och min.
Breda axlar och långa armar.
Det är egentligen självklart.
Vi är limpa av samma deg.
I början av juli fyller han tio.
Jag får hjärtskär av alltihop.
Tiden puttar oss framåt.
Hur mycket vi än stretar emot.
Det är midsommarveckan redan.
Jag har inte lyckats komma ner i varv.
Känner mig rastlös och vilsen.
Nästan vresig ibland.
Det tar en stund innan själakroppen landar i sommarlovslunk.
jag läser vidare i Jan Lindblads bok:
Tigrarna – Vårt största äventyr.
Tecknar och funderar.
Tar sats.
Det är tjugotre grader varmt i Bysjön.
idag simmade jag en kilometer.
Utan att sätta ner foten en enda gång.
Det hjälpte mig att hinna ikapp en smula.
Jag ska simma i morgon också.
Två ulliga måsungar bor på vår strand.
Kråkan vill döpa båten till Äventyret.
Sommaren har precis börjat.
Av de hundra vi får har vi åttio kvar.
Och redan nu har jag samlat på mig några riktigt fina.
Jag hämtar Kråkan bland de blånande bergen efter jobbet.
Bilen hittar nästan dit på egen hand.
Abborrberg är fortfarande en viktig bit av känslan och betydelsen av hemma för mig.
I den där tiden då för längesedan när var flicka.
När farmor bodde i sin lilla stuga.
Pappa levde.
Leif och Inger hade mjölkkor.
Och sommarloven kändes oändliga och var kantade med färskmjölk och nyplockade blåbär i farmors finporslin.
Den tiden i Abborrberg har präglat mig.
Men också tiden ganska nyligen när jag var en bäbismamma med en liten Kråkunge i famnen och bodde där uppe.
Den tiden då jag bar så mycket längtan.
Men jag visste inte riktigt till vad.
Tiden svindlar alltid när jag kör på grusvägen mot byn.
Hemma i Grangärde äter vi hamburgare på balkongen i kvällssolen.
Sen tar vi ett dopp tillsammans.
Bysjön känns kallare idag än i går.
Men Kråkan snorklar och plaskar omkring med sina simfötter.
Letar efter skatter på botten av sjön.
Det svala vattnet bekommer honom inte.
Han är uppslukad av sitt undervattensäventyr.
Jag klipper pilkvistar från en stenpir utanför Arkivhuset.
Vår trädgård sträcker sig ut i sjön.
Vi har en liten vik med stenig botten.
Piren.
Arkivhuset.
Stillheten.
Allt det hör till lägenheten i huset som vi hyr.
Huden knottrar sig på mina bara ben och armar i sommarvinden.
Uppe på land mekar Johan med en pump som ska vattna våra odlingar.
Med mjukt sjövatten.
Jag skickar en slängkyss till honom och får en tillbaka.
Livet är så vackert och jag är totalt närvarande i stunden.
Om några dagar får jag sommarledighet.
Ett betalt sommarlov.
Efter allt slit får jag min belöning.
Då ska jag först och främst vila.
Ta hand om mig själv.
Hitta tillbaka till det där vänliga mjuka tempot.
Möta upp mig själv.
Jag ska röra på kroppen.
Fylla på den med näring.
Och själen ska få sitt när jag påbörjar mitt stora somriga Tigeräventyr.
Kråkungen badar och njuter i kvällssolen mellan hägg och syrén.Slaggstensväggen på Sjömagasinet ångar alltid in uppmärksamhet. De olika blå färgerna, stenarnas former och strukturer får mina sinnen att gå på upptäcktsfärd.På väg att skörda pilkvistar.
Jag är fortfarande tagen och kan knappt hitta ord för känslorna som rusar runt i mig.
Men om jag blundar, slappnar och känner efter.
Hur är det då att vara årets Kulturstipendiat?
För det där med att njuta mitt i något, det kommer inte alldeles av sig själv.
Det är så lätt att rusa vidare.
Men nu ska jag stanna upp.
Fånga njutet och känna efter.
Allt det ryms i min själakropp just nu.
Jag känner mig bubblig och babblig.
Fylld av energi och lite tom samtidigt.
För att få ta emot Kulturstipendiet på nationaldagen.
I Stadsparken.
Det är en upplevelse jag kommer att bära med mig.
För resten av mitt liv.
Någon utanför min familj och mina vänner tror på mig.
Dagen kommer alltid, för min del, att vara förknippad med dagen då jag blev hyllad för mitt arbete inom kultur och konst.
Folkvimlet.
Värmen från solen och människorna.
Mamma och Johan som var där med mig.
Alla fina ord.
Kramar och uppmuntran.
På plats och i text.
Allt det bär jag med mig som en gnistrande skatt.
Djupt in i hjärtat.
Sören Finnström, ordförande i Kultur- och samhällsutvecklingsnämnden i Ludvika kommun, kallade upp mig och Jesper Lindell på scenen.
Där vi fick ta emot diplom, blommor och höra våra motiveringar.
Min lyder såhär (jag är stolt som en kyrktupp);
Louise Norström tilldelas Kulturstipendiet 2023 för sitt kulturskapande som spänner över såväl litteratur som konst.
Med inspiration från sin hembygd har hon en förmåga att fläta samman historia och fantasi i ett fylligt måleri där ofta ordet får plats.
Läs mer här (omslagsbilden till blogginlägget är lånad från artikeln) —> Ludvika kommun
Det inramade stipendiet ska sättas upp på väggen här hemma.
Väl synligt.
Och de dagar jag själv tvivlar, kan jag läsa motiveringen
Se att människor tror på mig och min förmåga att skapa något.
Som betyder något för andra och berör.
Den sjätte dagen av mina hundra sommardagar visade sig bli helt fantastisk.
Undra vad de resterande nittiofyra bär med sig?
Jag kan nästan lova en och annan tigerjakt!
Kärlek / Ruth Louise
Lycklig (i en klänning från Lindex – många har frågat) ! Foto: Johan Bodin, Wizworks studios.Jag och Jesper Lindell efter prisutdelningen i Stadsparken. Foto: Ludvika kommunLilla mamma och jag. Foto: Johan Bodin, Wizwork Studios.
Mot tigerjakt och snart en sommarledighet! Foto: Johan Bodin, Wizworks Studios.
Sommarkvällar är magiska på många sätt.
Den avslappnade stämningen, den milda brisen och de långa solnedgångarna.
Grangärde glittrar av guld i kvällssolen och Bysjöns mjuka varma vatten får mig att vilja bada mest hela tiden.
Värmen gör också att jag beter mig som en ganska lat katt.
Jag är inte alls sugen på rörelse när termometern visar 27 grader i skuggan.
Men en perfekt aktivitet som kombinerar den avkopplande sommarkvällen med lite träning och äventyr är att ge sig ut på vattnet med en SUP-bräda.
I det här blogginlägget tänkte jag berätta om varför SUP (Stand-Up Paddleboarding) är en av mina favoritaktivitet under sommarkvällar och hur du kan få ut det mesta av dina SUP-upplevelser.
Upptäck friheten på vattnet: På sommarkvällarna är det inget som slår känslan av att vara ute på vattnet.
Med SUP-brädan får jag möjlighet att utforska sjöar, hav och vattendrag på ett unikt sätt. Jag kan paddla längs strandkanten, ta mig fram till annars otillgängliga små vattendrag och vikar eller bara njuta av lugnet mitt ute på vattnet. Den frihet som SUP ger mig är oslagbar och jag får ytterligare en anledning att komma ut och njuta av sommarkvällarna på ett aktivt sätt.
En träningsform för hela kroppen: SUP är inte bara en rolig aktivitet, det är också en fantastisk träningsform. Att stå upp och paddla med en SUP-bräda involverar hela kroppen, särskilt bål- och benmusklerna. Genom att balansera på brädan tränar jag också min core och balans, något som är perfekt för mig med mina delade magmuskler som jag fått efter att ha burit Kråkans hjärta under mitt. Sommarkvällarnas behagliga temperatur gör att det är lättare att få till lite rörelse och motion samtidigt som jag njuter av naturen och solnedgången. Jag älskar dessutom att yoga på min bräda. Det är faktiskt enklare än det ser ut att vara.
Solnedgångar på vattnet: En av de mest magiska upplevelserna under sommarkvällar är att bevittna en solnedgång. Och det finns få saker som slår en solnedgång från en SUP-bräda på vattnet. Trots att vi bor precis vid sjön, är det en stor skillnad för mig att sitta på balkongen och titta på solnedgången mot att vara mitt i den! Medan du paddlar på det stilla vattnet kan du uppleva hur himlen färgas i pastell- Det är en upplevelse som verkligen berör själen och i alla fall ger mig en känsla av tacksamhet och frid.
Down dog på SUP-brädorna i solnedgången. Jag och Karin Brattberg yogar. Fotograferade oss gjorde Johan Bodin.
Balans och stabilitet: Håll en stadig och avslappnad hållning på din SUP genom att stå med fötterna brett isär och böja knäna något. Jag tycker att det är enklast att börja med att hitta balansen ståendes på knä först utan att paddla. Bara hitta balans och även testa att ramla av och ta sig upp på brädan från vattnet igen.
Paddelteknik: Håll en hand på skaftet och en handtaget. Försiktigt tar du långa, långsamma paddeltag. Se till att hela bladet på paddeln är under vattenytan så lång sträcka som möjligt. När du hittat tekniken kan du testa att ställa dig längre bak på din SUP-bräda för att ta snävare svängar. Det går också att vända brädan på en liten yta genom att stoppa ner paddeln i vattnet, bromsa upp farten och snurra runt din egna axel. Det krävs lite träning, men är väl värt alla plums i plurret för att bli säker på tekniken.
Yogapositioner: Välj stabilare positioner till att börja med. Down dog är en bra start. Även barnets position, duvan och andra positioner med låg tyngdpunkt är toppen att börja med. Träna på att långsamt byta mellan ett fåtal övningar, då lär du dig att röra dig på brädan och succesivt kan du öka svårighetsgraden. Bor du i södra Dalarna eller är här på semester rekommenderar jag en lektion med SUP- och yogainstruktören Karin Brattberg. Du kan boka lektioner med henne HÄR.
Säkerhet och simkunnighet: Jag simmar bra, men bär alltid flytväst när jag paddlar omkring på sjön och i ån. Jag vill inte riskera att tippa av brädan, göra illa mig på något okänt på botten (jag har i ärlighetens namn ganska dålig koll på djup, stenar, grund och risvålar i sjön) och sen inte kunna ta mig upp på SUP:en igen. När jag stannar för att yoga tar jag av mig flytvästen. Det finns remmar på brädan där man kan fästa saker och där sätter jag min flytväst tillsammans med min vattentäta ryggsäck som alltid följer med. Fika är ett måste! Släng också ett öga på både himmel, hav och väderleksrapporten innan du ger dig ut. Att paddla i vågor och blåst är en riktig utmaning.
Respekt för naturen: Var en ansvarsfull paddlare och yogi: Visa respekt för djur och natur på land och till sjöss. Med allemansrätten följer också skyldigheter som att inte röra och förstöra. Ta ALLTID med dig allt ditt skräp hem. En tom förpackning väger mycket mindre än den du släpade med dig ut på äventyret.
Duvan i solnedgång. Fotograf: Johan Bodin
Sammanfattningsvis tycker jag att SUP-board är en underbar sommar- och familjeaktivitet som ger möjlighet till både motion, naturupplevelse, avkoppling och lek. Oavsett om du är ute efter att utforska vackra vattendrag, göra yogapositioner på brädan eller njuta av en lugn paddlingstur, är SUP en rolig och allsidig aktivitet att utforska.
Har du redan testat?
Annars tycker jag att du ska ge det en chans.
Vi kanske rentav ses i solnedgången?!
Jag gör allt och inget på samma gång.
I morgon får jag semester.
Fast jag har sagt att jag ska jobba extra på tidningen under sommaren.
Egentligen vet jag inte varför.
Jag badar mycket.
Här om kvällen när jag simmade ut en liten bit i sjön,
kände jag hur något slingrade sig runt mitt ben.
En fisk kanske.
Eller en näckros.
I fantasin blev det en stor sjörom.
Jag är lite rädd för den nu.
Men av alla rädslorna jag bär på
känns den där slingrande rädslan
lättast att bära.
Jag gör allt och inget på samma gång.
Det är bäst att göra en lista.
Jag vill:
läsa
lyssna på sommarpratare
blogga
fotografera
yoga
bada i insjö och i hav
vila middag
älska
vara närvarande
Det är inget som är omöjligt med det.
Bara jag ser till att göra en sak i taget.
För annars blir det inget av något.
Idag har jag yogat, bloggat och badat.
Och jag har gråtit.
Men det står inte med på listan.
Och i morgon får jag semester.
Det blir bra det här.
Den Grekiska filosofen Herakleitos lär ha sagt att ”Man kan inte stiga ner två gånger i samma flod…”. Panta rei är ett grekiskt uttryck för att ”allting flyter” och med detta menas att allt ständigt förändras. Det är därför man säger att man aldrig kan bada i samma flod två gånger, floden förändras.
Det drog in ett oväder över oss igår. Åskan mullrade och regnet smattrade. Jag yogade en stund på balkongen under den mörka himlen innan de stora kalla dropparna började falla i den tryckande värmen. Jag som förut varit så rädd för åskan. Vi förändras med tiden.
Det är svalare idag. Mitt blod har stillat sig. Jag fick se mina äggstockar och min livmoder på en skärm i ett nedsläckt rum. Sen fick jag medicin av en vänlig kvinna med rufsigt hår och runda glasögon. Kroppen har bara hakat upp sig. Det kan bli så tydligen fast det aldrig hänt förut. Vi förändras med tiden.
Mitt blodtryck var högt också. Det susade i öronen och pulsen hamrade mot den där punkten under käken där huden är så tunn. Jag fick lägga mig i en säng och vila. En allvarlig nästan barsk kvinna med blodtrycksmanschett kom in på rummet var tionde minut. Det blev inte bättre av det. Jag bad att få en stund ensam med min andning. Jag la mig i barnets position. Det hjälpte en smula. Det skulle jag aldrig ha tagit mig för tidigare. Vi förändras med tiden.
Jag är hemma den här veckan. Jag är hemma för att jag har lärt mig den hårda vägen vad som händer när jag inte lyssnar på min kropp. Nu lyssnar jag bättre. Jag låter kroppen få bada. Få sova. Jag rör mig sakta på balkongen under solen. Jag låter ögonen få läsa ord av andra som fyller på mig. Jag lyssnar på musik utan ord och röster. Jag går på akupunktur och tar till mig det hon säger. Dricka varmt. Äta varmt. Vi förändras med tiden.
I morse när vi åt frukost sa han den lilla;
-Mamma, idag är det något nytt som händer. Det är första juni och då blir det sommar på riktigt!
Tillsammans räknade vi nedåt. Till sommarlov och äventyr. Till sena ljusa kvällar och mete från bryggan precis där vi bor. Han ville börja med allt direkt. Barn är bra på det viset.
-Fiska efter skolan. Äta glass på bryggan. Bada fast det säkert är skitkallt. Äta glass på balkongen. Mysa. Jag kan äta glass när du läser Sune för mig också! I soffan mamma. Eller så bygger vi en sån där koja igen. En sån vi hade i Abborrberg när jag var liten…
Jag åkte till jobbet med bara ben. Tog på mig klänningen som har samma färg som havet. Tiden är för knapp för att svettas i jeans. Vi har hundra sommardagar på oss.
Blodet rinner vidare. I morgon ska jag på akupunktur.
Kinesisk metod för smärtlindring och sjukdomsbehandling med instick av nålar.
I min handväska ligger min svarta bok. Jag bär den med mig överallt men skriver inte ett ord. Så kan det vara ibland. Inget konstigt med det. Ändå vet jag att jag borde. Jag borde skriva betydelsefulla anteckningar om betydelselösa händelser. För det är så det kommer att vara sen. När jag inte finns kvar. Min pappa har lämnat efter sig en dagbok från 1981. Året då jag föddes. Aldrig tidigare har det varit så intressant med spretiga versaler ÅKTE TILL BOTÅKER. LILLTÖSEN FÖLJDE MED. Eller BESIKTIGADE BILEN. BEHÖVER LETA EFTER NYA BROMSBELÄGG. Återkommande JOGGADE RUNT UVTJÄRN och ONT I RYGGEN.
Idag är det den första juni. Och efter en påminnelse av Moster Marianne, läser jag dikten av Caj Lundgren högt denna sommarens första dag. Precis som mormor Ruth alltid gjorde. Hundra sommardagar har vi fått. Vi har snart förbrukat vår första. Jag har;
Jobbat och börjat lära mig programmet InDesign
Oroat mig för blodet, men fått en tid hos min gamla trygga jordemor
Fått sidan 3 (den bästa för nyhetsartiklar) i tidningen
Ätit indisk mat med en kvinna jag gärna vill lära känna lite bättre
Pratat med mamman och vänner i telefonen
Pussat min pojkvän
Kramat och pussat Kråkan många många gånger
Stekt fiskpinnar och stuvat spenat
Städat i köket
Sett på när Kråkan metade abborre med korv. Det nappade inte.
Pratat med två gamla fina elever på bryggan vid sjön
Fotograferat YogaKarin när hon badade
Haft besök av Lars Knallis Johansson
Läst Sune för Kråkan så att han har kiknat av skratt
Suttit i flera timmar på balkongen med den stora älskade, skrivit, pratat, och sett solen gå ner
Druckit ett glas vin och ätit brända popcorn
I morgon när vi vaknar har vi nittionio sommardar kvar. Undra vilken som blir just din största?