Nästan varje morgon innan jobbet. Innan duschen. Före tandborstningen och letandet efter kläder. Innan jag väcker Kråkan och den första koppen kaffe, går jag på promenad. Inte långt alls. Det blir knappt två kilometer. Inte fort alls. Det handlar om att väcka kroppen lite långsamt. Att låta nattens drömmar sakta silas ner från mitt undermedvetna…
Författare: ruth louise
Och det kanske inte blir så farligt med regnet trots allt
Här på SMHI finns Lisa Frost med en land och sjörapport. Vilket passande namn för en meteorolog. Undra om det är taget? Jag minns faktiskt en morgon för några år sedan, när jag som vanligt lyssnade på P1. Lisas röst lät så annorlunda och jag reagerade direkt. Sen berättade hon att hennes farmor precis gått…
Och jag vill påminna dig om att älska
Tisdag nionde september. Igår tog våra hundra sommardagar slut. Och jag vill påminna dig om att älska. I min telefons röstmemo finns den dyrbaraste inspelningen jag har. Den är från den tjugonde maj på Falu Lasarett. Ljudet är min mammas röst som säger att hon älskar mig. Två dagar senare dog hon vid min sida….
I hjärtat finns ett rum som bara är för dig. Och var jag än tar plats så finns du här hos mig.
Sveriges nationaldag. Det regnar. Luften känns varm fast min väderstation bara mäter 13 grader. Jag har plockat en bukett syrener i trädgården vid sjön. Doften sprider sig i ateljén och regnet smattrar mot plåttaket. Vädret. Något som jag och mamma ofta pratade om. Varje dag faktiskt. Nu finns hon inte mer. Den 22 maj slutade…
Om obegripligheter och vikten av kontext
Det ser ut som en vårdag utanför ateljéfönstret trots att det är i mitten av januari. En fluga har vaknat till liv av elementets värme. Den irriterar mig med sitt surrande och dunsande mot rutorna. Jag trycker ett ritpapper mot den och den tystnar. Lämnar efter sig en liten fläck som drar åt brunlila på…
Om att röra sig i gränslandet
Jag rör mig i gränslandet mellan akvarellens tunna lager och akrylens fetare. Tvivlar på vad jag kan. Att jag överhuvudtaget kan. Det pågår i mig just nu. Men låter jag inte penseln möta min duk, händer inget. Jag får bara stå ut. Lager för lager. Kanske målar jag över allt. Börjar om. I gränslandet är…
Det har nog med åldern att göra
Den bistra vintern är borta. Under dagen har den förvandlats till mjukt snöslask och hård is. Det blåser. Pappa avskydde blåsväder. Farmor brukade säga att man i alla fall slapp andas gammal luft. Själv blir jag lite orolig av vinden. Lite vresigare. Men det kan vara åldern också. Jag har blivit egensinnigare. Det märker jag…
Stjärnenätter
Lördag fjärde januari. Det är spik i himlataket över hemmastranden. Termometern visa 20 grader kallt. Det gnisslar och knarrar under mina vinterskor. Isen sjunger. Ett försiktig norrsken böljar över den frusna sjön. Ögonen finner nya stjärnor i takt med att blicken vänjer sig vid mörkret. Stjärnenätter. Jag känner mig levande i stjärnenätter. Har du sett…
Att andas in inspiration: Om flow, ritualer och ett recept på kreativitet
Jag trodde att jag glömt bort hur man skriver. Eller, inte hur man skriver rent mekaniskt, mer hur man berättar något. Den där känslan av att bokstäverna böljar, krokar i varandra och skapar egna små berättelser mellan de ord som jag från början tänkt mig, den har fattats mig. Det kallas nog egentligen för flow….
Gott nytt år
I skarven mellan det gamla och nya året fick vi följa med till Grangärde kyrka. Vid tolvslaget såg Eva-Karin till att klockorna började ringa. Ut i den mörka natten och över Grangärde sockens vinterland. Må 2025 omfamna moder jord. Må kärlek och fred få hända. Gott nytt år ❤️









