Etikett: kvinnokroppen

Tisdag 24 januari – 2023

Publicerad den av ruth louise

Det lossnar!
Jag målar hela kvällen till långt in på natten.

Under nästan två timmar håller min nioåringa son mig sällskap.
Han är fri i sitt skapande.
Tecknar Knatte, Fnatte och Tjatte ur minnet.
Vill måla ankorna på en stor duk.
Han spiller över sin kreativitet på mig och jag lockas till att måla ett motiv.
När det är dags för honom att lägga sig, är jag ivrig att han ska ska somna snabbt till sagan.
Jag vill måla mer!

Jag målar en kvinna bland fantasiblommor.
Tiden upphör sådär som den bara gör när man är i flödet.
Lycklig lägger jag mig i sängen strax innan 02 med känslan av att vara något på spåren.

Lördag 21 januari – 2023

Publicerad den av ruth louise

Dag tre av fem i den första delen av processen med målningen.
Jag kommer inte igång på förmiddagen.

Vid lunchtid åker jag till Smedjebacken och tecknar kroki.
Det var länge sedan jag tecknade naken modell.
Vi tecknar påklädd kroki i skolan, så jag tränar mig lite där, men då har jag elevernas utveckling för ögonen i första hand.

Jag tycker om kroki.
Den tysta koncentrationen.
Linjerna som måste vara hastiga men ändå planerade.
Förkortningar som utmanar och ställer till det.
Fullt fokus på uppgiften. 

Hemma i ateljén målar jag över det spretiga nere till vänster. Tar bort kvinnorna i brygga.
Tejpat  sicksack-mönster och målat trädstammar.
En teknik jag lekte mig fram till när jag experimenterade med min analoga Midjourney-konst.
Den är förlåtande.


Jag fegar och gör smala stammar i utkanten.
Jag ser det, men kan inte ta mig runt det – än.
Sätter färg på penseerna och tejpar upp skissen på min bästa krokiteckning från dagen.
En liggande modell.


Just nu ser det ut som om hon föder fram solen.
Jag kanske gör en kolskiss och sätter henne där.
Eller klipper ut henne direkt från papperet.
Det visar sig med tiden. 

Panta Rei – Allting flyter

Publicerad den av ruth louise

Den Grekiska filosofen Herakleitos lär ha sagt att ”Man kan inte stiga ner två gånger i samma flod…”. Panta rei är ett grekiskt uttryck för att ”allting flyter” och med detta menas att allt ständigt förändras. Det är därför man säger att man aldrig kan bada i samma flod två gånger, floden förändras.

Det drog in ett oväder över oss igår. Åskan mullrade och regnet smattrade. Jag yogade en stund på balkongen under den mörka himlen innan de stora kalla dropparna började falla i den tryckande värmen. Jag som förut varit så rädd för åskan. Vi förändras med tiden.

Det är svalare idag. Mitt blod har stillat sig. Jag fick se mina äggstockar och min livmoder på en skärm i ett nedsläckt rum. Sen fick jag medicin av en vänlig kvinna med rufsigt hår och runda glasögon. Kroppen har bara hakat upp sig. Det kan bli så tydligen fast det aldrig hänt förut. Vi förändras med tiden.

Mitt blodtryck var högt också. Det susade i öronen och pulsen hamrade mot den där punkten under käken där huden är så tunn. Jag fick lägga mig i en säng och vila. En allvarlig nästan barsk kvinna med blodtrycksmanschett kom in på rummet var tionde minut. Det blev inte bättre av det. Jag bad att få en stund ensam med min andning. Jag la mig i barnets position. Det hjälpte en smula. Det skulle jag aldrig ha tagit mig för tidigare. Vi förändras med tiden.

Jag är hemma den här veckan. Jag är hemma för att jag har lärt mig den hårda vägen vad som händer när jag inte lyssnar på min kropp. Nu lyssnar jag bättre. Jag låter kroppen få bada. Få sova. Jag rör mig sakta på balkongen under solen. Jag låter ögonen få läsa ord av andra som fyller på mig. Jag lyssnar på musik utan ord och röster. Jag går på akupunktur och tar till mig det hon säger. Dricka varmt. Äta varmt. Vi förändras med tiden.

 

 

 

Kärlek // Ruth Louise

Hundra sommardar

Publicerad den av ruth louise

I morse när vi åt frukost sa han den lilla;
-Mamma, idag är det något nytt som händer. Det är första juni och då blir det sommar på riktigt!
Tillsammans räknade vi nedåt. Till sommarlov och äventyr. Till sena ljusa kvällar och mete från bryggan precis där vi bor. Han ville börja med allt direkt. Barn är bra på det viset.

-Fiska efter skolan. Äta glass på bryggan. Bada fast det säkert är skitkallt. Äta glass på balkongen. Mysa. Jag kan äta glass när du läser Sune för mig också! I soffan mamma. Eller så bygger vi en sån där koja igen. En sån vi hade i Abborrberg när jag var liten…

Jag åkte till jobbet med bara ben. Tog på mig klänningen som har samma färg som havet. Tiden är för knapp för att svettas i jeans. Vi har hundra sommardagar på oss.

Blodet rinner vidare. I morgon ska jag på akupunktur.

Kinesisk metod för smärtlindring och sjukdomsbehandling med instick av nålar.

I min handväska ligger min svarta bok. Jag bär den med mig överallt men skriver inte ett ord. Så kan det vara ibland. Inget konstigt med det. Ändå vet jag att jag borde. Jag borde skriva betydelsefulla anteckningar om betydelselösa händelser. För det är så det kommer att vara sen. När jag inte finns kvar. Min pappa har lämnat efter sig en dagbok från 1981. Året då jag föddes. Aldrig tidigare har det varit så intressant med spretiga versaler ÅKTE TILL BOTÅKER. LILLTÖSEN FÖLJDE MED. Eller BESIKTIGADE BILEN. BEHÖVER LETA EFTER NYA BROMSBELÄGG. Återkommande JOGGADE RUNT UVTJÄRN och ONT I RYGGEN. 

Idag är det den första juni. Och efter en påminnelse av Moster Marianne, läser jag dikten av Caj Lundgren högt denna sommarens första dag. Precis som mormor Ruth alltid gjorde. Hundra sommardagar har vi fått. Vi har snart förbrukat vår första. Jag har;

  • Jobbat och börjat lära mig programmet InDesign
  • Oroat mig för blodet, men fått en tid hos min gamla trygga jordemor
  • Fått sidan 3 (den bästa för nyhetsartiklar) i tidningen
  • Ätit indisk mat med en kvinna jag gärna vill lära känna lite bättre
  • Pratat med mamman och vänner i telefonen
  • Pussat min pojkvän
  • Kramat och pussat Kråkan många många gånger
  • Stekt fiskpinnar och stuvat spenat
  • Städat i köket
  • Sett på när Kråkan metade abborre med korv. Det nappade inte.
  • Pratat med två gamla fina elever på bryggan vid sjön
  • Fotograferat YogaKarin när hon badade
  • Haft besök av Lars Knallis Johansson
  • Läst Sune för Kråkan så att han har kiknat av skratt
  • Suttit i flera timmar på balkongen med den stora älskade, skrivit, pratat, och sett solen gå ner
  • Druckit ett glas vin och ätit brända popcorn

I morgon när vi vaknar har vi nittionio sommardar kvar. Undra vilken som blir just din största?

 

 

 

 

 

Frågor i syrenens tid

Publicerad den av ruth louise

Hemma på min gata blommar syrenerna.

Det är den sista dagen i maj och jag blöder.
Det har jag gjort i tre veckor snart.
Jag ringde Gynekologiavdelningen och fick en tid. Precis som man kan förvänta sig av en mottagning. Men tiden jag fick var i mitten av juni. Då kunde dom kunde ta emot mig. Det finns inga läkare att trolla fram hur som helst. Men jag fick ett råd på vägen. I väntan på. En blodstoppande medicin att ta. Den kan jag köpa receptfritt på apoteket. Då slutar det blöda inom fyrtio minuter. Man kan få blodpropp av den. Det har mamma och pappa haft. Jag vill gärna slippa.

Hemma på min gata blommar syrenerna.

Det är kväll och jag ska egentligen skriva artikel.
Det har jag gjort i snart ett år.
Deadline är också akut. Mer akut än en kvinnokropp som blöder visar det sig. Jag har bokat tid för akupunktur. Jag sätter min första tro till den. För jag har flera. Pappa brukade prata om att vädret kan vända i en människa. Det kanske har vänt i mig? Jag vill bada. Jag borde ha frågat om det. Men då kanske man måste sluta blöda först. Jag frågade om orsaken till mina symptom istället. Det är krångligt att ställa frågor till folk som är stressade. Det har jag lärt mig som reporter. Och nu är jag dessutom en kvinna som behöver en gynekolog. Så jag ställde frågan. Jag fick svaret att det kan bli så. Men om jag tar medicinen så borde det sluta om fyrtio minuter. Blödningen alltså. Orsaken den försvinner inte. Gynekologi från grekiskans γυναικολόγος ”läran om kvinnan”

Hemma på min gata blommar syrenerna.

Jag har slagit upp ett glas vin.
I vardagsrummet  sitter Johan och skriver manus.
I vår gula fåtölj under Hilma af Klint lyfter hans drömmar och ord. Jag passar mig för att lyfta på stjärten från den hårda köksstolen i metall.  Vid köksbordet har jag skjutit undan en pastakastrull och salladsskålen med träbestick som ser ut som giraffer. Den ena har tappat sitt huvud. Den blöder inte. Bland minnen från vår middag sitter jag i det skumma ljuset.  Min dator vilar på en bordstablett i flätat sjögräs från andra sidan jorden. Vid min sjö har äppelblommorna försiktigt börjat slå ut. Jag vill bada med Kråkan. Han vill allt samtidigt och gråter av det. Precis som jag. Man ärver så mycket trassel. Jag frågade mamma om släktens livmödrar. Fast jag visste att jag inte borde.

Hemma på min gata blommar syrenerna.

Det är så vackra dagar nu.
Ibland får man ta i lite extra för att njuta.
För att komma dit. Till njutningen. Som kvinna kan man till och med låtsas att man njuter. För att vara till lags. Jag tog i när jag andades in doften från syrenen. Den av sommarlov, fika i mormors berså, barfotaspring och solsvedda axlar. Jag har tagit i hela dagen och egentligen vill jag sova nu. Men jag har en deadline som är akut. På onsdag ska jag på akupunktur. I morgon ska jag ha ett mellanrum. Nu ska jag skriva klart mina artiklar. Och hemma på min gata blommar syrenerna.

Tillägg till vårdguiden

Publicerad den av ruth louise

Det snöar och mina ögon har följt flingornas bana från himlen ner mot den mjuka marken en stund. Jag är barnsligt förtjust i synen av den tunga, mörka granskogen i vita fluffiga toppluvor.

Vi har varit ute. Grillat korv i en jaktkoja med vänner. Ungarna har fått busa av sig. Så att jag ska kunna skriva sen. Utan dåligt samvete för den lille som spelar tv-spel, kollar på en film och äter godis. Varje; mamma! river mig ur koncentrationen och skrivföldet. Varje; Louise! gör mig irriterad och jag sväljer hårt.

PMS innebär att ditt humör förändras och att du får andra kroppsliga besvär dagarna före mens. PMS är vanligt, men det kan variera från person till person vilka besvär man får. Du kan också få olika mycket besvär från månad till månad. Besvären kräver oftast ingen behandling med läkemedel.

Jag känner mig till och med irriterad på 1177:s torra text. ”Besvären kräver oftast ingen behandling med läkemedel…” Men choklad, vin, eld i en spis och total tystnad kan lindra dina symptom, borde det stå.

Jag ska egentligen skriva på min artikel just nu. Det är inte så mycket kvar på den. Men jag har valt att göra annat. Skjuter den där attgöralistan framför mig, fast jag vet att jag mår mycket bättre bara jag tar tag i något. Jag har istället för att;

  • skriva klart artikeln
  • redigera bilderna till artikeln
  • söka jobbet
  • få ordning på mina papper och skicka iväg till revisorn
  • städa ur det sista i huset i Abborrberg

…glott ut genom fönstret. Lyssnat på en och samma låt ur den senaste Jönssonliganfilmen, tre gånger. Startat en tvättmaskin. Hämtat ved. Gjort en eld. Druckit för mycket kaffe. Druckit te. Pratat i telefonen. Rensat bland mina foton i mobilen.  Snart ska jag åka och handla mat. Ingredienser till en chicken tikka masala. Och godis förstås. Jag behöver choklad och lakrits. Och han mutor.

Finnmarkens midsommarbarn

Publicerad den av ruth louise

Den sjätte februari kl 14.35  fick vi se dig för första gången.
Finnmarkens midsommarbarn.
Vi vet inte om du är en flicka eller pojke.
Vi vill ha det så.
Men det jag vet är att du är så älskad, efterlängtad och helt perfekt.
Vår älskade lilla Kråkunge.