Ruth Louise
Meny
  • Om mig
  • Konsten
  • CV
  • Press
Meny

Etikett: november

Små kontraster

Publicerad den november 25, 2023januari 20, 2024 av ruth louise

Isen sjunger sin vemodiga sång och norrskenet böljar bland stjärnor.
Jag står på balkongen med de stora pardörrarna öppna.
Fryser om mina bara fötter.
Drar i min kofta och försöker linda den hårdare om kroppen.
Kalluften strömmar in i lägenheten och jag hör hur han ropar inifrån värmen att jag ska stänga om mig.
Kontraster.
Jag älskar kontraster.

Snöblandat regn

Publicerad den november 22, 2023november 30, 2023 av ruth louise

Vi har ett omfattande nederbördsområde som idag har berört så gott som hela landet.
Det mesta av nederbörden har nu dragit vidare österut men regn och blötsnö dröjer kvar över Götaland och Svealand och snöfall i Tornedalen samt norra Lappland. 

Det är rörigt på mitt skrivbord i ateljén.
Trots att jag har två stycken som jag dragit ihop till ett stort får jag knappt plats.
Vänster lillfinger nuddar en flaska med vit gouache varje gång jag trycker ner tangenterna A, S, D eller E.
Det beror kanske också på min lite dåliga fingersättning på tangentbordet.

Och för detta har vi fortfarande gula varningar för vind i kombination med snöfall i Uppland och Norrbotten.
Samtidigt trycker sydvästvinden på och gör att det blir en blåsig natt i Götaland och Svealand. 
Och som blåsigast blir det på Gotland och för detta finns en gul varning utfärdad.

Jag är stel i nacken.
Sidorna i boken om gruppsykologi känns många och långa.
Klockan börjar närma sig midnatt och jag putsar glasögonen ofta.
Grumlet sitter nog inte där.

I morgon kan en del regn och snö dröja kvar i söder respektive norr och i landets sydligaste delar blir det fortsatt blåsigt.
I övrigt mest molnigt men en del solglimtar kan förekomma. 

Två års studier börjar lida mot sitt slut.
Snart kan jag pusta ut.
Men inte riktigt än.
Känner att jag tappat lite fart och fokus.

Gul varning för höga flöden finns utfärdat för Kolbäcksån, Gavleån och Gävleborgs läns kustområde.
En gul varning för högt vattenstånd finns även utfärdat för södra Hallands och västra Skånes kust. 

Nu måste jag samla ihop mig själv.
Det kommer att gå bra.
Jag är bra.
Tillräckligt bra för att klara uppgifterna jag ställs inför.

I studiesammanhang.
I arbetslivet.
I konsten.
I föräldraskapet.
I partnerskapet.
I livet.

Jag har tilltron.
Bara jag påminner mig själv.
Har du?

Kärlek

 

 

 

Beteenden kopplade till hav och land.

Publicerad den november 20, 2022 av ruth louise

Lisa Frost heter kvinnan, passande nog, som presenterar dagens Land- och sjörapport från SMHI. Hon pratar fort om ett omfattande lågtrycksområde över Östersjön som de kommande dagarna ska ge ett besvärligt väder i Östersjölandskapen samt upp över Stockholmsområdet. Jag lyssnar uppmärksamt fast det inte gäller mig. Nästan upprymt pratar hon om gula och orangea varningar för ymnigt snöfall och jag förstår henne.

Hennes röst låter däremot inte lika ivrig när hon berättar att det hos mig i de västra delarna av Götaland och Svealand kommer att vara halvklart till mulet och snöbyar här och var. Någon minusgrad får vi också och jag känner mig en smula besviken.

-Nordostlig vind. I morgon ostlig, avslutar hon och fortsätter beskriva vädret i de östra delarna av Götaland och Svealand.

Jag tycker om när man känner en väderlek. Ordentligt ska den kännas. Ska det blåsa vill jag att det ska tjuta och riva. Ska det snöa vill jag att det ska vräka ner och ska det vara kallgrader måste näsborrarna klibba ihop, tänderna ila och får jag önska ordentligt ska stjärnhimlen spraka ikapp med ett norrsken när jag kliver utanför dörren. Jag vill ha tropiska nätter på sommaren med åskväder som gör mig jätterädd och förtjust samtidigt, fast jag bor i Dalarna. Jag vill ha riktigt rejält med väder och däremellan vill jag vila. Inget halvfjös med nån svag till måttlig vind och lätt snöfall mitt i vintern.

Det är inte helt oproblematiskt av mig önska sånt i en tid då klimatet håller på at kollapsa helt. Det är nästan perverst av mig. Tro mig, jag lider också av klimatångest, framförallt när jag tänker på Kråkans framtid, men jag kan ändå inte riktigt värja mig från den där förväntan jag får i kroppen när Lisa Frost och hennes kollegor siar om nyanser mellan gult och rött.

Lisas röst fortsätter prata på radion och jag undrar om jag håller på med känslomässig proijektion?

Projektion är att placera oönskade tankar, känslor eller impulser på en annan person som inte har dessa. Det handlar om att projicera något vi inte gillar med oss själva på någon annan för att skydda oss från att behöva erkänna de delar av oss som vi inte gillar.

Jennyrappblifri.se

Jag skakar av mig tanken och fortsätter lyssna. Nu låter det ju nästan som poesi istället när hon beskriver hur södra Norrlands fjälltrakter får varierande molnighet med lite utrymme för blek novembersol.

Jag kan ju inte lägga skulden på SMHIs meteorologer när det är jag själv som blir upprymd av vädret.

-Och så en sjörapport! säger hon piggt. Vi börjar med en siktsammanfattning.
Hon berättar om dålig sikt på de södra farvattnen där det tidvis är risk för både snö och regn.

Det har jag också fått på slutet. Jag ser mycket sämre i skumt ljus. Speciellt på hösten när vägbanan är mörk och våt. Dom där vägpinnarna av sly som sitter i diket efter småvägarna ger jag inte mycket för. Dessutom glömmer jag bort att bära glasögon. Jag behöver inte ha dom hela tiden har optikern sagt och det är väl orsaken till mitt kisande och den punktvärk i huvudet som uppstår efter en dag vid skärmar utan brillorna. Jag har suttit sönder ett par förresten. Som tur är har jag ett abonnemang med tre par, så jag kan inte skylla på att jag är utan heller. Dessutom måste jag väl för tusan kunna känna efter själv i hur stor omfattning jag ska vara glasögonbärare? Eller måste jag ha en optiker som berättar för mig att det är dags att sluta bruka glasögonen som diadem och använda dom som det hjälpmedel de faktiskt är?

Att skylla på andra som en strategi och som ett sätt att undvika ansvar och konsekvenserna av sina misstag är aldrig en bra idé.

Utforskasinnet.se

-Klockan tolv hade Stockholm noll grader, Göteborg en, Malmö noll, Karlskrona och Kalmar båda minus en, Visby minus två, Jönköpings flygplats minus en. Norrköping, Karlstad och Gävle hade alla noll, Mora minus tre, Sundsvall minus en, Östersund minus 9, Umeå minus två, Vilhelmina minus tio, Luleå minus sex och Kiruna hade fjorton minusgrader. Och nattens lägsta temperatur i landet hittar vi i Karesuando i nordligaste Lappland med tjugofem minusgrader, vilket också är säsongens hittills lägsta temperatur.

Trettiosex komma fyrtioåtta grader hade jag i temperatur i morse. Det vet jag för jag använder mig av en app med termometer för att kunna följa min fertilitet genom menscykeln. En helt normal temperatur för mig när jag befinner mig i follikulärfasen. Det gör mig lugn. Allt är i sin ordning med inutitemperaturen.

Hitta inre frid och lugn genom att ha tålamod. Och när det inte riktigt går som vi tänkt oss kan det kännas som om vi inte har någon kontroll. I dessa fall är tålamod mycket viktigt. Tålamod är en form av tolerans. Det är viktigt att veta att motgångar inte är permanenta.

Utforskasinnet.se

Lisa berättar att kulingvarning finns utfärdat för Skagerack, mellersta och norra Östersjön samt för Ålands hav, Skärgårdshavet och södra Bottenhavet. Prognosen gäller fram till i morgon kväll.

Jag missade en behandling i fredags. Jag skulle få massage och akupunktur, men jag hade inte skrivit upp det i min kalender. Då glömmer jag direkt. Saker försvinner. Jag tappar greppet och strukturen.

Idag är det söndag. I morgon redan, när nästa vecka börjar, har jag så många saker att göra och jag vet i förväg att det kommer att bli riktigt tjorvigt på sina håll. Jag behöver sätta mig ner och skriva upp när, var och hur saker ska ske. I vilken ordning och med vem. I stället sitter jag här, skriver, lyssnar på väderleksrapporter och skyller ifrån mig till höger och vänster.

Prokrastinering, eller uppskjutarbeteende, innebär ett vanemässigt undvikande och uppskjutande av krävande eller tråkiga uppgifter, till förmån för de som upplevs som roligare eller enklare. Prokrastinering förväxlas ibland felaktigt med lathet men det är en aktiv process, där man väljer att göra något annat än den uppgift man borde ägna sig åt. När man prokrastinerar är man ofta högst medveten om att man undflyr uppgiften och att detta förmodligen är en riktigt dålig idé, och ändå upprepas beteendet.

Teraply.se

Och när jag ändå håller på att fokusera på annat, kan jag ju lika gärna berätta om dagens tankevurpa.

Vi var på julmarknad igår och då köpte jag en fin kärve av en bonde från grannbyn. Jag satte ner den bredvid fågelskrämman i landet, men den välte omkull med den smala pinnen i den mjuka jorden, så Johan var snäll och hjälpte mig att slå ner en stör i marken med ett spett. Jag fotograferade och var så nöjd.

-Titta så fint! utbrast jag flera gånger. Både han och Kråkan höll med, ställde upp på bilder och gjorde sig till.

När vi sedan blev ensamma, han och jag sa han;

-Du, tror du fåglarna blir rädda för fågelskrämman när de ska äta av din fina kärve? Eller, dom kanske är tillräckligt hungriga för att strunta i henne?

En partner som verkligen älskar dig är hänsynsfull och bryr sig om dina känslor, behov och önskemål. Hen tycker att de är lika viktiga som sina egna önskningar och behov. Hen bryr sig om ditt välbefinnande och kommer att göra saker för att göra ditt liv bättre, ibland genom att göra saker som hen normalt inte gör.

Elle.se
Kärlek ♥ Ruth Louise

Oändligt är vårt stora äventyr

Publicerad den november 16, 2022november 16, 2022 av ruth louise

Novemberonsdag.

Lång dag med utvecklingssamtal.
Elever och vårdnadshavare på plats, på zoom och på fullaste allvar.
Första ring och det är knappt så att jag fattar någonting bland alla prognoser, diagram och staplar man kan tänkas mäta kunskap i.
I bildsalen hänger elevernas oljepasteller.
En flirt med van Goghs maffiga målning av solrosor.

Gult för med sig ljus och väcker bland annat optimism, energi och lekfullhet. Färgen står i kontrast till det blå lugnet och kan också göra oss fokuserade och kreativa. I för stora mängder kan den däremot framstå som oseriös, barnslig och intensiv.

               Arkitektkopia.se

Mitt ansikte har trötta ränder när jag möter spegelbilden på skoltoaletten.
Jag blinkar hårt ett par gånger och baddar kinderna med iskallt vatten.
Känner mig stolt över mina ettor.
Över oss alla på estet.

Ett ivrigt frasande läte mot min kappa väcker min uppmärksamhet när jag lämnar skolan för dagen.
Jag hör snön innan jag ser den.
Uppblandad med regn faller den från en svart himmel och jag sträcker ut tungspetsen i ren reflex.
Fångar in några flingor och blundar.
Öppnar ögonen när jag känner mig iakttagen.

En man, ett litet barn och ett stort instrument har stannat upp vid sidan av mig.
-Snow? frågar mannen.
-Snö! svarar jag.
Barnet hoppar på ett ben och sträcker ut sin tunga.
Mannen ler och jag ler tillbaka.

Vägen hem är mörk och långsam.
Från två till nollan händer över ett backkrön.
Min blick känns stel när jag växlar mellan att titta på vägen och spana på termometern.
Den första halkan är alltid värst tänker jag och hjärnan fortsätter ramsa;
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
I bilen minns jag inte vem som skrivit dikten.
Tanken skaver tillsammans med trötta ögon.

Möts av Kråkramar i dörren.
En bubblande redogörelse om lyckan över ett besök på stadsbiblioteket spiller ut i hela hallen.
Han har lånat Trollvinter av Tove Jansson.

-Mamma det är Mumin som vi tycker så mycket om!

Får en kyss av den stora och kryper in i hans trygga famn. Axlarna sjunker. Han viskar mot mitt hår;

-Jag har tappat upp ett bad. Kryp ner i det nu.

Jag kränger av mig den stickade klänningen.
Håret är trassligt i nacken där polokragen vilat mot huden under dagen.
Pärlhalsbandet och namnskylten smäller mot badrumsgolvets kakel.
-Precis som kossan – släpper där den står, brukade mamma säga när jag var som slarvigast i tonåren.
Jag släcker lamporna och tänder några ljus i fönstret.
Det varma vattnet omsluter mig.
På andra sidan dörren hör jag trygga mjuka hemmaljud.

En timma badar och blundar jag.
Sen mikrar vi tacorester till middag.

Kråkan vill klippa sig.
Jag tar fram sax och rakapparat.
Under nästan högtidliga former bär Kråkan in Johans mormors Sallys pall i badrummet.
En sån där retro trappstegspall som alla 80-talister har i sitt hem.
Han virar in sig i en handduk och sitter rak i ryggen.
De sommarblekta topparna faller mot golvet.
Jag skjuter undan badrumsmattan och min klänning i en hög.

-Jävlar, nu får jag kråkfjädrar i cashmerepälsen, utbrister jag.
-Sluta svär så förbannat, säger han.
Vi skrattar så vi nästan kiknar.
Övertrötta.
Mitt-i-veckan-nötta.

När vi kryper ner i sängen för att läsa i hans nylånade muminbok slår det mig att han snart kan läsa sina böcker utan mig.
Vi tränar ju för det.
Högläsning tio minuter om dagen.
När börjar barndom smyga över i ungdom?
Är vi där i gränslandet och rör oss nu?
Jag viftar bort tanken och erbjuder mig att läsa ett kapitel till i den andra boken vi håller på med.
Kråkan, som är helt ovetandes om sin mammas mikropanik över uppväxten, lägger sig tillrätta bland kuddarna och suckar djupt av välbehag.

Karin Boye! slår det mig när jag stuvar in en osannolik mängd skålar efter tacoresterna i diskmaskinen.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

 

Det skönaste badet i badkar någonsin fick jag idag.
Det hade jag inte en aning om när jag vaknade i morse.
Nu känner jag mig nästan lite upprymd.

Påminnelse till mig själv:
Se till att vardagens små äventyr får ta större plats.
Fortsätt läsa sagor högt fast det inte är nödvändigt.
Klipp inte hår i närheten av kläder i fin ull.
Svär inte så jävla ofta.

Kärlek ♥ Ruth Louise

Ränderna går aldrig riktigt ur

Publicerad den november 8, 2022november 8, 2022 av ruth louise

Tisdag

Kör Åsa till tåget mot Stockholm.
Åker till jobbet.
Visar en elev grunderna i hur man drejar.
Får hjälp av Vaktis att hänga upp ett konstverk i korridoren.
Börjar städa stora bildsalen på eftermiddagen.
Åker hem.

Går en promenad.
Ser en påkörd gräsandshona.
Krävan på fågeln har spruckit.
Kroppen är fortfarande ljummen och lealöst mjuk.
Jag flyttar den från vägen till diket.
En ensam and simmar en bit ut i den blyertsgrå sjön.

Kommer hem.
Kokar kaffe.
Pulsklockan på armen frågar om mitt träningspass är över.
Byter om och tar mig upp till ateljén.

Hyresvärden har tätat dörren till Nordanvinden.
Hoppas att blåsvädren fortsätter att yla här uppe.
Läser om gräsand i boken Solöga.

Lev din dröm nu.
Min gåva till dig är att göra det du drömt om. 

Målar.
Glömmer bort tiden.
En påminnelse piper i telefonen.
Kråkan!
Utvecklingssamtal!

Färgfläckiga snickarbyxor.
Grön stickad tröja från militärt överskott.
Elektriskt hår.
Ett begynnande munsår.
-Ta det lugnt älskling! ropar Johan inifrån lägenheten.
Jag springer nerför trappan.

Kör för fort i mörkret.
Vindrutetorkarna går på näst snabbaste över rutan.
På radion pratar dom om Erdogan.

Framme vid skolan precis i tid.
Möts av en kram och den bekanta lukten av Fritids.
Jord, torksåp och gummistövlar.

Kråk-pappan är också där.
Tyst och en smula sammanbiten.
Jag babblig och svettig.
Kråkan lite obekväm.
Fröken hälsar oss välkomna och berättar att allt är så bra.

Vi är glåmiga under lysröret.
Barnen i trean har fått göra en miniatyr av lekparken.
Kråkan visar stolt upp sin lekplatskarusell han gjort tillsammans med tre klasskompisar.
Vi tittar och blir imponerade.
Min gröna tröja sticks.

Kråkan berättar att han trivs i klassen och gillar att lära sig nya saker.
Men det är jobbigt med söndagarna.
-Jag vill dela på mig, säger han med tårar i ögonen.

I min hals blir det plötsligt väldigt tjockt.
Tröjan kliar jättemycket.
Jag undviker de vuxnas blickar och stryker tafatt ett lingult hår.
Fröken säger något klokt och tröstande.
Mina öron hör mest blodet inuti huvudet som börjat susa.

Vi byter ämne.
Pratar om kommande gitarrlektioner på Kulturskolan.
Hon frågar om min Konstrunda.
Påminner vänligt Kråkan om att läsa för sin mamma eller pappa minst tio minuter om dagen.
Sen går vi ut i hallen.

En till kram.
Han borrar in sig i mitt trassliga hår och säger att jag doftar gott av rökelse.
-Vi säger godnatt nu mamma. Jag älskar dig!
Han pussar min kind och lösgör sig från kramen.

Kråkan börjar leta efter kläder.
En väst och en jacka är spårlöst försvunna.
Jag är ensam i mörkret ute på skolgården.
Vandrar sakta mot bilen.
Hör deras röster närma sig mig på parkeringen.
Batteriet i bilnyckeln börja bli svagt.

Stannar vid kyrkogården.
Går genom gångar av flämtande ljus till min pappas gravsten.
Sätter mig på knä och värmer hans namn med min varma hand.
Berättar om utvecklingssamtalet för Per-Gunnar Persson.
Ler för mig själv när jag nästan hör hur pappa kommenterar min berättelse.

Då kommer gråten.
Tyst och stilla.
Den håller i sig ganska länge.
Bland murkna löv och fuktigt gräs.
Med pannan en stund mot den kalla stenen.

Tröjan kliar.
Mina snickarbyxor har blöta fläckar på knäna.
Någon går på vägen i mörkret utanför kyrkogården.
Jag väntar tills stegen försvunnit en bit innan jag reser mig upp.

Johan lagar middag.
Lax med citron och pressad potatis.
Vi äter framför tv´n och jag dricker den sista slurken av det ljumna vita vernissagevinet.

Har inte ro att sitta så länge.
Målar svart över två gamla tavlor.
Skissar upp en kråkfågel och tre vuxna vid ett bord.
Sen målar jag räder över skissen.
Blå breda mot en svart botten.

Idag är det en randig dag.
Ikväll borde jag somna tidigt.
Klockan är 22.47.
Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Kärlek ♥ Ruth Louise

Motsatser

Publicerad den november 16, 2021november 16, 2021 av ruth louise

Ur anteckningar i telefonen;

Vardagseskapism
igår Ingen ytterligare text

Julklappar
lördag julklappar Arvid; akustisk gita…

Hylla 28. Fack 4
lördag Ingen ytterligare text

När man är riktigt lycklig har man just i…
fredag Ingen ytterligare text

Den grå vardagen behöver inte vara så…
fredag färgs

Johan Rabeus; självförakt är en pervert…
torsdag Ingen ytterligare text

Jag hade mina första utvecklingssamtal som mentor på gymnasiet idag.
Lite handsvett.
Annars gick det bra.

Efter jobbet handlade jag strumpor och kalsonger till Kråkan.
En ögonbrynspenna och ett nytt stickat pannband till mig själv.
Ett exakt lika stickat pannband som jag nyss köpt och tappat bort.
Nio par strumpor till Kråkan.
Lite nya mönster bara.
Annars precis lika som de tio par han tappat bort.

Jag fick syn på mig själv i en helspegel där på Lindex.
Under ett sånt där ljus som ska upplevas piggt och fräscht.
Kvinnan som mötte min blick i spegeln var motsatsen.
Blek.
Novemberglåmig.
Jag tittade på henne en stund.
Sen ringde det i min ficka.

Under samtalet vandrade jag omkring i butiken.
Nöp i kläder jag inte ville köpa.
Lyssnade.
Hummade.
Frågade.
La på.
Betalade.

-Det är så himla dyrt att tappa bort pannband och strumpor stup i ett, sa jag till henne i kassan.
Hon matchade belysningen och fnittrade som svar.

På vägen ut ur butiken mötte jag mig själv i spegeln igen.
Rödare i ansiktet.
Gladare mun.
Och ögon som tittade tillbaka med förväntan.

I morgon ska jag äntligen våga säga tack, men nejtack till att vara användbar.

Ur anteckningar i telefonen (fortsättning);

2500 poäng vid studenten
torsdag Ingen ytterligare text

Långsamma tider under 125. Snabba ti…
torsdag 125 och 5,6 är en vanlig dag utomhus

Motsatsen till lek är inte arbete
onsdag Det är depression – Själen är ett verb

Följ min blogg

Follow

← Tillbaka

Tack för din respons. ✨

  • Instagram
  • Facebook
  • Länk
  • YouTube

Senaste inläggen

  • En helg i april
  • En (miss)lyckad dag
  • Morgonritual
  • Och det kanske inte blir så farligt med regnet trots allt
  • Och jag vill påminna dig om att älska

Arkiv

Kategorier

Meta

  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.org

Etiketter

Abborrberg Abstrakt konst Akrylmåleri Anteckningar Ateljé Nordanvinden Bildlärare Bildlärarstudent Drömfabriken Drömmar Expressionism Familj Grangärde Finnmark Grangärde herrgård HDK Valand Höst Inspiration Jag Januari Juni Konst Konstnärlig gestaltning Konstnär Louise Norström Konstnär Ruth Louise Konstnärskapet konstnärsskapet Konstutställning Kreativitet Kråkungen kvinnokroppen Land- och sjöväder musik måleri november pappa postimpressionism Processdagboken själaskav skiss sommar teckna Tigerjakt upplevelser och äventyr Ur Arkivet vernissage vinter

Ska vi hålla kontakten?

Sociala medier
©2026 Ruth Louise