Ruth Louise

intryck, uttryck & avtryck

Meny
  • Om mig
  • Konsten
  • CV
  • Press
  • Butik
Meny

Etikett: konstnärsskapet

Skapa med poscapennor och akvarell: Återanvändning i konsten

Publicerad den november 18, 2024januari 18, 2025 av ruth louise

I detta inlägg delar jag med mig hur jag återanvänder spillpapper från tidigare konstprojekt för att skapa nya, fantasifulla verk med akvarell och poscapennor.

Har du också kvar gamla pappersbitar med färg på eller misslyckade skisser?
De kan vara startpunkten för något helt nytt.

Återanvändning i konsten: Spillbitar får nytt liv

I en av mina lådor i ateljén  har jag hittat papper med gamla färgfält på.
Spillbitar där jag rollat av linoluemfärg från en roller när jag jobbade med ett annat konstprojekt, Vallmo på rispapper.
Av någon anledning sparade jag dessa papper.
Eller, i ärlighetens namn.
Jag sparar på mycket och oväntat ofta kommer något från mina samlingar till användning.
Gamla delar från kreativitet och flow krokar i mina nya.
De kan ofta starta upp någon oväntad öppning till ett nytt konstverk.
En målning, ett collage eller en ny text kan födas ur resterna från någon gammal skapandeprocess.

Den här gången går jag loss med akvarellfärg och poscapennor.
Akvarellen målar jag på de ytor som inte är täckta av linoleumfärg för att skapa djup i bilden.
På de svarta färgfälten lägger jag till detaljer som med mina poscapennor
Jag använder ofta poscapennor i mina mixedmedia-projekt, och du kan bland annat hitta dem på Pen Store.
Skissartade streck och figurer växer fram på mina papper.
Jag låter handen arbeta utan att ha en bestämd riktning.

Akvarell och poscapennor ovanpå linoleumfärgen skapar fantasilandskap.

Tips för att släppa prestationskraven i ditt skapande

Min hattask med urklipp är en kreativ skattkista för mig.

När vi inte vet fyller fantasin i.
Men de flesta av oss (inklusive mig) är motivstyrda och det kan vara svårt att släppa taget.
Jag övar mig dagligen på det.
Att inte bedöma mig själv och det jag gör direkt.
Låta lusten stå i fokus.
De där låsningarna är onödigt många och då kan det vara bra att utgå från något gammalt.
En skiss som känns misslyckad, ett kladdpapper med gammal färg eller en urklippt bild från en tidning kan trigga igång min fantasi.

Jag har en hattask där jag stoppar ner små papperslappar, kladdpapper, färgprover, biobiljetter, bilder från tidningar, vykort och annat som fångar mitt intresse.
Att lyfta på locket till den triggar nästan alltid igång min kreativitet.
Innehållet där är i ständig förändring allteftersom jag får användning för mina små skatter.
Många av urklippen hamnar i min Svarta bok.
Här kan du se hur det går till när jag jobbar i den Svarta boken.

Fantasiträd i klungor och toppiga berg träder fram.

Jag är övertygad om att dessa, från början obetydliga kladdpapper, kommer att låsa upp något nytt hos mig.
Om inte annat hade jag det väldigt roligt under tiden.

Vad kan du skapa av det som finns gömt i dina lådor?
Släpp taget och låt fantasin ta över.
Kärlek

 

 

1 031 dagar av lärande och utveckling – Nu har jag tillsvidareanställning som bildlärare

Publicerad den november 8, 2024januari 18, 2025 av ruth louise

Den nionde januari tjugotjutvå postade jag den här bilden i mitt flöde.

Jag hade hade åkt skidor på sjön och skulle till att äta frukost. I bildtexten står också ”I morgon startar vårterminen och jag ska börja min resa mot att bli bildlärare. Det pirrar i magen och jag känner mig förväntansfull”.

I tisdags hände det som jag då hade som mål.
Jag skrev på en tillsvidareanställning.
Nu har jag en fast tjänst som bildlärare på VBU och det känns helt fantastiskt och lite overkligt.

Chat GPT har räknat ut att är ettusentrettioen dagar mellan den där bilden jag postade och tisdagens händelse.

Ettusentrettioen dagar.
Vissa har varit rejält utmanade.
Jag har stressat, sovit dåligt, gråtit och fått göra om.
Men jag har också lyckats, firat, känt mig stolt och lärt mig otroligt mycket.
Och inte en enda gång har jag tänkt tanken på att ge upp.

Tack vare min livskamrat @bodinjo har pusslet som mamma, sambo, student, lärare, konstutövare och människa fungerat. Utan honom hade det varit så otroligt mycket svårare.
Han har peppat, stöttat, uppmuntrat och tagit hand om Kråkan när jag suttit på helger och kvällar med kurslitteratur, deadlines och alla vanliga arbetsuppgifter som läraryrket innebär.

Jag har under den här perioden förstått hur viktigt det är att:

✨ Följa sina drömmar
✨ Formulera sitt varför
och framförallt
✨Finna en människa som tror på en när man själv tvivlar

Det gör all skillnad.

Nu kan jag andas ut.
Äntligen.
Så tack till min egen envishet och målmedvetenhet.
Tack också för Johan och Kråkans kärlek, förståelse och uppmuntran.
Tack till vänner och övrig familj som haft överseende med att jag prioriterat annat.
Och till kollegor som hejat på och hjälpt till när det kört ihop sig.
Tack ♥️

Och till dig som bär på en dröm och en längtan efter något annat.
Du kan.
Du vågar.
Gör det bara.
Börja nu.

Tuvatorp

Publicerad den juli 1, 2023juli 2, 2023 av ruth louise
Lördag första juli

Margit Alfhild Augusta Rahm-Dalne föddes den 21 januari 1906 på Selaön, Ytterselö socken i Södermanlands län.

Hon lämnade jordelivet den 20 december år 2000 i Grangärde socken, Dalarnas län.
Margit var konstnär.

Jag träffade henne många gånger under den sista tiden i hennes liv.
Då jag var ung och hon gammal, arbetade jag som vårdbiträde på äldreboendet här i byn.

Margit minns jag som en ganska bestämd och lite förvirrad äldre dam som målade med vaxkritor.

Min bild av henne har varit så.
Tills idag.
Då jag besökte konstnärshemmet Tuvatorp i byn tvärs över sjön, där Margit verkade och levde.

Där fick jag möta en helt annan kvinna. 

Det bjöds på glimtar ur en kärlekssaga mellan konstnärerna Margit Rahm-Dahlne och Herman Dalne.

Jag fick bläddra bland fotografier av ett nyförälskat par och se bilder av samma par som åldrats tillsammans.

Det visade sig att hon också hade en knarrande trappa upp till sin ateljé.
Precis som jag har till min Nordanvinden.
Jag undrar om hon kallade sin för något.

Där uppe föll ljuset in genom fönstren och landade med perfekt precision på målningar.
Upphängda, inramade, travade och lutade mot väggar.
På skisser, penslar och udda föremål.

Där uppe fylldes jag på med en ny lust och längtan.
Hennes måleri fick mig att fundera och förundras.
Formspråket.
Färgerna.

Penseldrag.
Bildtekniska lösningar.
Komposition.
Ljus.
Skugga. 
Tolkningar av bekanta föremål och platser överraskade och förförde.

Jag vill lära mig.
Mer.
Allt.
Inspireras.

De spretiga handskrivna anteckningarna och kom-i-håg-lapparna fick mig att le och känna släktskap.
Tankarna gick till mina egna svarta böcker med spretiga ord , sparade och urklippta bilder, biljetter och tummade blad. 

Ett kubistiskt stilleben i olja som Margit målat fick följa med mig hem-
Tillsammans med känslan av att ha upptäckt en glimmande skatt.
En ny kvinnlig källa till inspiration. 

Tack universum för att du sett till att min och Margits vägar korsats.
I dåtid.
I nutid.
Och jag känner på mig – även i en framtid.

Kärlek

Konstnärsparet Margit och Herman utanför konstnärshemmet Tuvatorp i Norrbo.
Travar med målningar i konstnärshemmet Tuvatorp står lutade mot väggarna.
Fler målningar. Det kubistiska stillebenet fick följa med mig hem.
Pigtittare i Margits ateljé.
Urklipp från en artikel om kärleken mellan Margit Rahm och Herman Dalne.
Guiden Ragnar visar ett av Margits självporträtt.
Interiör i ateljén på Tuvatorp.
Margits målarrock och ramar i väntan på att få göra hennes målningar till tavlor.
Jag blev så förtjust i den turkosa byrån i ateljén.
Interiör från konstnärshemmet i Tuvatorp.
Bra-att-ha-låda i ateljén.
Anteckningar och kom-ihåg-lappar.
Glad över mitt köp!

En film från mitt besök finns på mitt Instagramkonto, klicka HÄR.

Kulturstipendiat

Publicerad den juni 7, 2023juni 8, 2023 av ruth louise

Jag är fortfarande tagen och kan knappt hitta ord för känslorna som rusar runt i mig.
Men om jag blundar, slappnar och känner efter.
Hur är det då att vara årets Kulturstipendiat?

För det där med att njuta mitt i något, det kommer inte alldeles av sig själv.
Det är så lätt att rusa vidare.
Men nu ska jag stanna upp.
Fånga njutet och känna efter.

Lycka
Tacksamhet
Skaparglädje
Ödmjukhet
&
Stolthet

Allt det ryms i min själakropp just nu.
Jag känner mig bubblig och babblig.
Fylld av energi och lite tom samtidigt.

För att få ta emot Kulturstipendiet på nationaldagen.
I Stadsparken.
Det är en upplevelse jag kommer att bära med mig.
För resten av mitt liv.
Någon utanför min familj och mina vänner tror på mig.

Dagen kommer alltid, för min del, att vara förknippad med dagen då jag blev hyllad för mitt arbete inom kultur och konst.

Folkvimlet.
Värmen från solen och människorna.
Mamma och Johan som var där med mig.
Alla fina ord.
Kramar och uppmuntran.
På plats och i text.
Allt det bär jag med mig som en gnistrande skatt.
Djupt in i hjärtat.

Sören Finnström, ordförande i Kultur- och samhällsutvecklingsnämnden i Ludvika kommun, kallade upp mig och Jesper Lindell på scenen.
Där vi fick ta emot diplom, blommor och höra våra motiveringar.
Min lyder såhär (jag är stolt som en kyrktupp);

Louise Norström tilldelas Kulturstipendiet 2023 för sitt kulturskapande som spänner över såväl litteratur som konst.
Med inspiration från sin hembygd har hon en förmåga att fläta samman historia och fantasi i ett fylligt måleri där ofta ordet får plats.

Läs mer här (omslagsbilden till blogginlägget är lånad från artikeln) —> Ludvika kommun

Det inramade stipendiet ska sättas upp på väggen här hemma.
Väl synligt.
Och de dagar jag själv tvivlar, kan jag läsa motiveringen
Se att människor tror på mig och min förmåga att skapa något.
Som betyder något för andra och berör.

Den sjätte dagen av mina hundra sommardagar visade sig bli helt fantastisk.
Undra vad de resterande nittiofyra bär med sig?
Jag kan nästan lova en och annan tigerjakt!

Kärlek / Ruth Louise

Lycklig (i en klänning från Lindex – många har frågat) ! Foto: Johan Bodin, Wizworks studios.
Jag och Jesper Lindell efter prisutdelningen i Stadsparken. Foto: Ludvika kommun
Lilla mamma och jag. Foto: Johan Bodin, Wizwork Studios.

 

Mot tigerjakt och snart en sommarledighet! Foto: Johan Bodin, Wizworks Studios. 

Det ryms en tigerforskare i mig

Publicerad den maj 30, 2023maj 31, 2023 av ruth louise

Plötsligt visar det sig att jag är en forskare.
Utöver mamma, människa, kvinna och konstnär.
Tigerjakten leder mig till det Kungliga bibliotekets forskarservice.
Där får jag veta att jag är en forskare inom det konstnärliga fältet.

Ansöker om att få skapa ett konto i databasen.
Upptäcker en hel skattkista med digitaliserat material.
Förhoppningsvis kommer jag att sitta många timmar på Högskolan Dalarna i sommar.
Lyssna och titta på minnen.
Fångade i tiden.

Min tigerjakt är just nu intensiv.
Jag blir tipsad av främlingar.
Ringer samtal till okända.
Lyssnar på svindlande berättelser.
Får nya ledtrådar i min jakt.

Hittar gamla tidningsurklipp på nätet.
Lyssnar på ett radioprogram från 2020.
Snedtänkt med Kalle Lind.
Kalle och journalisten Lars Berge pratar om Jan Lindblad.
Jag hör redan glapp i deras historia som jag kan fylla i.
Det betyder att jag är något stort på spåren.

Men jag behåller det mesta jag får veta för mig själv.
Så länge.
Låter Lillan, Rani, Pia och Jan få smyga omkring i min fantasi och i ateljé.
Ostörda.
Precis som de gjorde i Finnmarken.

Kärlek / L

Tigerjakt, konstnärshem och vernissage

Publicerad den maj 27, 2023maj 28, 2023 av ruth louise

Idag inleder jag min officiella tigerjakt.
Hittar tre skruttiga och ganska dyra tigrar på Tradera.
Tänker på min konstlärare Annas ord;
”Man kan inte sätta sig ner och invänta snön.”
Stärkt av hennes filosofi slår jag till på plastkatterna direkt.

Precis då känner jag den där välbekanta ivern.
Den när jag är något kreativt och stort på spåren.
Ett pirr inuti som inte uppstår i någon annan situation.
Nu när allt är precis i början finns inga hinder.
Allt är öppet.

I tanken är budget, kraft och kreativitet obegränsad och oändligt.

Det är konstnären Frans van Bruggens födelsedag.
Vi köper ballonger, choklad, lotter och en bukett med orangea rosor.
Frans favoritfärg säger gudsonen, till lika min sambo.
Oanmält åker vi hem till honom och Kärstin.
Överraskar och får en rundvisning i det fantastiska hemmet.

Josef Franks Vårklockor i hallen.
Gula trappsteg som leder till övervåningen.
Konst på väggarna.
Rymd och ljus inomhus.
Trädgården en magnifik oas.
Jag ber om att få bli adopterad och flytta in på direkten.

Josef Frank – Vårklockor. Bild lånad från Svenskt tenn.

Frans visar mig en flaska Calvados.
Han kallar drycken för ”en konstnärlig vätska”.
Jag köper min egna första flaska på systembolaget.
Sen åker vi till Smedjebacken på vernissage.

Konstnären Saadia Hussain ställer ut.
På konsthallen Meken i Smedjebacken.
Utställningen heter BE-LONGINGS och innehåller hela färgpaletten.
Tonerna är uppskruvade och infångade i ett lekfullt formspråk.
Jag känner mig inspirerad och glad.

Konstnären Saadia Hussain framför ett av sina konstverk på Meken.

Bilder från utställningen finns på mitt instagramkonto.
Klicka HÄR—-> @_ruth.louise_

Vi äter middag på Black Stone.
Jag steker min mat på en 400 grader varm lavasten.
Räkor och tonfisk.
Dricker vitt vin och skålar med honom.
Det är gott.
Livet är gott.

Precis just nu är allt så gott.
Jag känner tigerns ränder, inspirationens kraft och konstnärlighetens äventyr.
Nu börjar processen.
På riktigt.

Kärlek / L

Tigermor med sina ungar

Publicerad den maj 26, 2023maj 28, 2023 av ruth louise

Ledig dag för studier.
Städar i ateljén.
Spanar på tigermor med sina ungar.
Men gör inget med henne på förmiddagen.

Börjar känna igen mitt eget mönster.
Jag behöver ordna papper och böcker i nya högar.
Tända ljus och rökelser.
Ändra om en smula inför ett nytt projekt.
Sätta intentioner.
Innan jag kan kasta mig in i det nya.

Vid lunch kommer Karin Brattberg.
Hon intervjuar mig för en skoluppgift.
Den handlar om folklore.
Mystiken i konsten.
Identiteten.

Vi har en trevlig stund i ateljén.
Karin gör en slags mind map över sitt företag och framtiden på blädderblockspapper.
Jag älskar mina stora ark.
Älskar att bre ut mig.

Nya Ludvika Tidning ringer två gånger.
Kultursekreteraren en gång.
Jag skissar upp tigermor med sina ungar på en duk.

Ansiktet känns varmt av all uppskattning.
Hjärtat är ömt.

Tänker på inledningen till Moonica Macs sång:

Stark och sårbar.
Jag är skör och jag är oslagbar.

Kärlek / L

Processdagboken konstnärlig gestaltning onsdag 15 mars

Publicerad den mars 15, 2023april 30, 2023 av ruth louise

Onsdag 15 mars.
Processdagboken.
Konstnärlig gestaltning.

Uppe med tuppen.
Vaknar med vårkänslor.
Hinner måla lite innan jobbat.

I eftermiddag ska jag vakta bild och forms utställning i Konsthallen.
Där hänger min målning ”Smältvatten”.
Föreställande haren med en pappershatt.
Den simmar i ett mörkt vatten.

I min fantasisjö är vattenytan krusig och glittrar av solstrålar.

Ledord för perioden:

Håll dig fräsch och aktuell!

Måndag 30 januari – 2023

Publicerad den januari 30, 2023mars 17, 2023 av ruth louise

Har färg kvar på paletten sedan gårdagen.
Röd. Vit. Gul.
Färgen är seg som kola.

Jag blandar ihop den och målar ovala lövkronor på mina tejpade stammar.
Jag ser att det inte blir bra, men jag tillåter mig att utforska vad som händer i alla fall.
Rosa naiva bollar tar plats på duken och när jag backar ett par steg i rummet brister jag ut i skratt.
Det jag målat idag passar inte alls in.
Jag har tagit för mycket inspiration från Midjourney och tappat bort min egna ton på vägen.

Min första känsla är att måla över allt igen, men färgen är så kladdig och måste torka in först.
Jag bestämmer mig för att låta lövkronorna vara kvar.
Tvingar mig att stå ut med det fula och jobbar vidare på min solskärva.

Det är märkligt att måla på en målning som inte har någon bestämd riktning.
Jag tycker att jag tar bort mer än jag lägger till, ändå förändras motivet och det dyker upp nya saker på tavlan hela tiden.
Det ser jag när jag tittar på fotografierna som jag dagligen tar för att dokumentera processen.

Jag brottas just nu med känslan av att vilja ställa undan den här duken och börja på något nytt.
Men eftersom att jag tidigare har bestämt mig för att stanna kvar i den här målningen under hela kursen, måste jag hitta en väg runt det här.
Det får bli imorgon när jag slutar tidigt.
Då ska jag måla över igen.
Det har varit ett vinnande koncept hittills.

Onsdag 25 januari – 2023

Publicerad den januari 25, 2023mars 17, 2023 av ruth louise

Kommer hem och går rakspåret upp i ateljén.
Tar en pensel och målar över kvinnan.
Tycker att hon är hemskt dåligt gjord.

Sätter saxen i farmors gamla folkdräktssjal igen och klistrar stora rosor i tunn ylle över kvinnan jag spenderade så mycket tid med igår. Jag vet att hon finns där bakom blommorna, men hon får vara ett minne.
Nu har målningen en bättre balans igen.

Jag andas ut och går ner i lägenheten.
Kokar spaghetti och spelar tv-spel resten av kvällen.

  • 1
  • 2
  • Next

Följ min blogg

Follow

← Tillbaka

Tack för din respons. ✨

  • Instagram
  • Facebook
  • Länk
  • YouTube

Senaste inläggen

  • Morgonritual
  • Och det kanske inte blir så farligt med regnet trots allt
  • Och jag vill påminna dig om att älska
  • I hjärtat finns ett rum som bara är för dig. Och var jag än tar plats så finns du här hos mig.
  • Om obegripligheter och vikten av kontext

Arkiv

Kategorier

Meta

  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.org

Etiketter

Abborrberg Abstrakt konst Akrylmåleri Anteckningar Ateljé Nordanvinden Bildlärare Bildlärarstudent Drömfabriken Drömmar Expressionism Familj Februari Grangärde herrgård HDK Valand Höst Inspiration Jag Januari Juni Konst Konstnärlig gestaltning Konstnär Louise Norström Konstnär Ruth Louise Konstnärskapet konstnärsskapet Konstutställning Kreativitet Kråkungen kvinnokroppen Land- och sjöväder musik måleri november pappa postimpressionism Processdagboken själaskav skiss sommar teckna Tigerjakt upplevelser och äventyr Ur Arkivet vernissage vinter

Ska vi hålla kontakten?

Sociala medier
©2026 Ruth Louise