I kalla januari fyllde han år.
Min älskade J.
I födelsedagspresent av mig fick han konsertbiljetter till Amanda Bergman.
Och övernattning på hotell i Karlstad.
Under en helg i april.
När man sitter där i midvintern och bläddrar i kalendern,
lägger in datum långt bort i april känns det så avlägset.
Det är fint att ha något att se fram emot tillsammans.
Och ännu finare att uppleva det ihop.
En bildbomb light och ett lyssningstips kommer här.
En av de bästa konserter vi varit på. Amanda Bergman – embrace for a second as we die på Scalateatern i Karlstad.
↑ Lyssningstips här ↑
Hotellfrukost. Bland det mysigaste jag vet.Vi hann med att besöka Lars Lerins Sandgrund också.Underbar flaskpost.Jag fastnar ofta för små detaljer. Älskar tillexempel att gå på Etnografiska museet.Underbara akvareller. Som små nedslag ur en svunnen tid.Ljuvligt fotografi av Lerin på utställningen.Fikapaus i Karlstad. Ja, solen sken 🙂Kattig gatukonst.
Så var det dags igen för årets Konstrunda i Ludvika kommun.
Först tänkte jag inte vara med och öppna min atljé för besökare.
Jag har egentligen inte utrymme för några större utsvävningar.
Nästan all min lediga tid tillbringar jag med näsan i skolböckerna.
Jag räknar veckor och seminarium tills jag ska få min lärarlegitimation.
Men när informationsmailen landade i min inkorg och Ateljé Nordanvinden redan var med i programmet tänkte jag;
En gång ingen gång, två gånger tradition!
Så jag tackade ja på stående fot och frågade såklart konstnären och vännen Åsa Ekman från galleri- och ateljéföreningen Detroit Stockholm om hon ville vara med i år också.
Det ville hon.
Lite lätt panikslagen började jag rota runt hemma i ateljén för att se om jag målat något över huvud taget sedan förra året.
Det visade sig att jag varit produktivare än jag trodde.
Tre stora målningar från min konstnärliga gestaltningskurs på Valand har jag.
Vill du se min digitala vernissage kan du klicka HÄR,
och vill du köpa någon av målningarna finns min digitala portfolio HÄR.
Jag har dessutom kommit igång med nytt måleri, fast jag påstår mig inte har tid.
Tigerränderna smyger sig in bland björkarna i mina målningar.
Konsten och uttrycken ser till att hända i mellanrummen.
Om jag inte målar, skriver och fotograferar slocknar en låga i mig.
Art is my life and my life is art. —Yoko Ono
Det är med största sannolikhet en känsla jag delar med alla andra fantastiska konstnärer som deltar i årets konstrunda.
Kommer du att besöka någon ateljé, galleri eller utställning under allhelgonahelgen?
Margit Alfhild Augusta Rahm-Dalne föddes den 21 januari 1906 på Selaön, Ytterselö socken i Södermanlands län.
Hon lämnade jordelivet den 20 december år 2000 i Grangärde socken, Dalarnas län.
Margit var konstnär.
Jag träffade henne många gånger under den sista tiden i hennes liv. Då jag var ung och hon gammal, arbetade jag som vårdbiträde på äldreboendet här i byn.
Margit minns jag som en ganska bestämd och lite förvirrad äldre dam som målade med vaxkritor.
Min bild av henne har varit så. Tills idag. Då jag besökte konstnärshemmet Tuvatorp i byn tvärs över sjön, där Margit verkade och levde.
Där fick jag möta en helt annan kvinna.
Det bjöds på glimtar ur en kärlekssaga mellan konstnärerna Margit Rahm-Dahlne och Herman Dalne.
Jag fick bläddra bland fotografier av ett nyförälskat par och se bilder av samma par som åldrats tillsammans.
Det visade sig att hon också hade en knarrande trappa upp till sin ateljé. Precis som jag har till min Nordanvinden. Jag undrar om hon kallade sin för något.
Där uppe föll ljuset in genom fönstren och landade med perfekt precision på målningar.
Upphängda, inramade, travade och lutade mot väggar. På skisser, penslar och udda föremål.
Där uppe fylldes jag på med en ny lust och längtan.
Hennes måleri fick mig att fundera och förundras. Formspråket. Färgerna.
Penseldrag. Bildtekniska lösningar. Komposition. Ljus. Skugga. Tolkningar av bekanta föremål och platser överraskade och förförde.
Jag vill lära mig. Mer. Allt. Inspireras.
De spretiga handskrivna anteckningarna och kom-i-håg-lapparna fick mig att le och känna släktskap. Tankarna gick till mina egna svarta böcker med spretiga ord , sparade och urklippta bilder, biljetter och tummade blad.
Ett kubistiskt stilleben i olja som Margit målat fick följa med mig hem- Tillsammans med känslan av att ha upptäckt en glimmande skatt. En ny kvinnlig källa till inspiration.
Tack universum för att du sett till att min och Margits vägar korsats. I dåtid. I nutid. Och jag känner på mig – även i en framtid.
Kärlek
Konstnärsparet Margit och Herman utanför konstnärshemmet Tuvatorp i Norrbo.
Travar med målningar i konstnärshemmet Tuvatorp står lutade mot väggarna.Fler målningar. Det kubistiska stillebenet fick följa med mig hem.
Pigtittare i Margits ateljé.Urklipp från en artikel om kärleken mellan Margit Rahm och Herman Dalne.Guiden Ragnar visar ett av Margits självporträtt.Interiör i ateljén på Tuvatorp.Margits målarrock och ramar i väntan på att få göra hennes målningar till tavlor.Jag blev så förtjust i den turkosa byrån i ateljén.Interiör från konstnärshemmet i Tuvatorp.Bra-att-ha-låda i ateljén.Anteckningar och kom-ihåg-lappar.Glad över mitt köp!
En film från mitt besök finns på mitt Instagramkonto, klicka HÄR.
Uppe med tuppen.
Vaknar med vårkänslor.
Hinner måla lite innan jobbat.
I eftermiddag ska jag vakta bild och forms utställning i Konsthallen.
Där hänger min målning ”Smältvatten”.
Föreställande haren med en pappershatt.
Den simmar i ett mörkt vatten.
I min fantasisjö är vattenytan krusig och glittrar av solstrålar.
Fredag 3 mars – 2023.
Processdagbok.
Konstnärlig gestaltning.
Litteraturseminarium med Anna klockan ett.
Vi samtalar om två olika texter ut boken Methodos.
Jag har läst texterna i sin helhet två gånger och olika partier vid upprepade tillfällen.
Språket är utmanande och annorlunda.
Min uppgift var att plocka ut olika stycken och meningar ur texten för att samtala om.
Det är spännande att prata om begreppen och tankarna.
Jag stretchar mitt medvetande och får hjälp att reda ut lite i oredan när Anna kommer in med sin kunskap och erfarenhet.
Jag fastnar vid :
Konstnären ser verket som något oändligt och oavgränsat, som ständigt kan utforskas och uttryckas på nya sätt, samtidigt som det också är något absolut och definitivt. Detta innebär att konstverket har potentialen att vara både fullständigt öppet och samtidigt avgränsat.
Jag bär med mig den synen på konsten när jag åker på Bild och Forms vernissage på kvällen och jag kanske inbillar mig, men jag tycker att mitt sätt att betrakta har fått ett lite annat perspektiv.
Hemma igen bjuder vi på plockmat och vin till grannarna och svärfar.
Man ska fira sina framgångar i livet och min största framgång idag är att jag ändrat lite i synen på mig själv som konstnär.
Vallhallarakan av Frans Van Bruggen.
Från vänster: Petrea K Marklund. Mitten och höger: Frans van Bruggen
Torsdag 2 mars – 2032
Processdagbok.
Konstnärlig gestaltning.
Fortsätter arbeta med mina små små detaljer i målningen hela dagen.
Kl 17.00 lämnas den in.
Det är styrelsen i bild och form som bestämmer hur konstverken ska hängas.
Jag är nervös och full av självtvivel när jag täcker av min målning i lokalen.
Det är mest erfarna äldre konstnärer som ställer ut.
Många akvareller från trädgårdar och blånande berg. ¨
Fint inramade.
Min hare ser helt galen ut i sammanhanget.
Jag får en skamsköljning.
Sen kommer min vän, konstnären Frans van Bruggen, och börjar prata om konstnärliga processer och sina egna konstverk.
Han är så självklar i sitt samtal kring skapandet att jag rycks med och plötsligt känner jag samma känsla som när jag fotograferade fjolårets gräs.
Jag är i rätt sammanhang med min flock.
När jag kommer hem ser jag en uppdatering på Facebook.
Min målning har fått sin plats på väggen och den känns så självklar precis där.
Konstnären Frans van Bruggen i samtal med sin gudson, till lika min sambo, Johan Bodin.
Går på utställningen och ser mitt lilla foto i myllret bland all annan konst på Bonniers konsthall.
Upplever Peter Geshwinds märkliga landskap av ljus och ljud.
Vi kommer hem sent.
Målar inget.
Fokus på input idag.
Output får komma i morgon.
