Jag gör allt och inget

Jag gör allt och inget på samma gång.
I morgon får jag semester.
Fast jag har sagt att jag ska jobba extra på tidningen under sommaren.
Egentligen vet jag inte varför.

Jag badar mycket.
Här om kvällen när jag simmade ut en liten bit i sjön,
kände jag hur något slingrade sig runt mitt ben.
En fisk kanske.
Eller en näckros.

I fantasin blev det en stor sjörom.
Jag är lite rädd för den nu.
Men av alla rädslorna jag bär på
känns den där slingrande rädslan
lättast att bära.

Jag gör allt och inget på samma gång.
Det är bäst att göra en lista.

Jag vill:

      • läsa
      • lyssna på sommarpratare
      • blogga
      • fotografera
      • yoga
      • bada i insjö och i hav
      • vila middag
      • älska
      • vara närvarande

 

Det är inget som är omöjligt med det.
Bara jag ser till att göra en sak i taget.
För annars blir det inget av något.
Idag har jag yogat, bloggat och badat.
Och jag har gråtit.
Men det står inte med på listan.
Och i morgon får jag semester.
Det blir  bra det här.

Med kärlek // Ruth Louise

Panta Rei – Allting flyter

Den Grekiska filosofen Herakleitos lär ha sagt att ”Man kan inte stiga ner två gånger i samma flod…”. Panta rei är ett grekiskt uttryck för att ”allting flyter” och med detta menas att allt ständigt förändras. Det är därför man säger att man aldrig kan bada i samma flod två gånger, floden förändras.

Det drog in ett oväder över oss igår. Åskan mullrade och regnet smattrade. Jag yogade en stund på balkongen under den mörka himlen innan de stora kalla dropparna började falla i den tryckande värmen. Jag som förut varit så rädd för åskan. Vi förändras med tiden.

Det är svalare idag. Mitt blod har stillat sig. Jag fick se mina äggstockar och min livmoder på en skärm i ett nedsläckt rum. Sen fick jag medicin av en vänlig kvinna med rufsigt hår och runda glasögon. Kroppen har bara hakat upp sig. Det kan bli så tydligen fast det aldrig hänt förut. Vi förändras med tiden.

Mitt blodtryck var högt också. Det susade i öronen och pulsen hamrade mot den där punkten under käken där huden är så tunn. Jag fick lägga mig i en säng och vila. En allvarlig nästan barsk kvinna med blodtrycksmanschett kom in på rummet var tionde minut. Det blev inte bättre av det. Jag bad att få en stund ensam med min andning. Jag la mig i barnets position. Det hjälpte en smula. Det skulle jag aldrig ha tagit mig för tidigare. Vi förändras med tiden.

Jag är hemma den här veckan. Jag är hemma för att jag har lärt mig den hårda vägen vad som händer när jag inte lyssnar på min kropp. Nu lyssnar jag bättre. Jag låter kroppen få bada. Få sova. Jag rör mig sakta på balkongen under solen. Jag låter ögonen få läsa ord av andra som fyller på mig. Jag lyssnar på musik utan ord och röster. Jag går på akupunktur och tar till mig det hon säger. Dricka varmt. Äta varmt. Vi förändras med tiden.

 

 

 

Kärlek // Ruth Louise

Jag låter sommaren bygga bo i mitt hår

Den andra dagen av Caj Lundgrens hundra och jag låter sommaren bygga bo i mitt hår.
Jag fick min akupunktur och en ytlig sömn i skuggan på balkongen.
Sen paddlade vi över sjön bort till grundet, den lilla och jag. Åt mellanmål med det lena vattnet mot våra kroppar.
Han snorklade i guldglittret.
Och jag tittade noga på.
Snart ska jag sova med öppet fönster.

Hundra sommardar

I morse när vi åt frukost sa han den lilla;
-Mamma, idag är det något nytt som händer. Det är första juni och då blir det sommar på riktigt!
Tillsammans räknade vi nedåt. Till sommarlov och äventyr. Till sena ljusa kvällar och mete från bryggan precis där vi bor. Han ville börja med allt direkt. Barn är bra på det viset.

-Fiska efter skolan. Äta glass på bryggan. Bada fast det säkert är skitkallt. Äta glass på balkongen. Mysa. Jag kan äta glass när du läser Sune för mig också! I soffan mamma. Eller så bygger vi en sån där koja igen. En sån vi hade i Abborrberg när jag var liten…

Jag åkte till jobbet med bara ben. Tog på mig klänningen som har samma färg som havet. Tiden är för knapp för att svettas i jeans. Vi har hundra sommardagar på oss.

Blodet rinner vidare. I morgon ska jag på akupunktur.

Kinesisk metod för smärtlindring och sjukdomsbehandling med instick av nålar.

I min handväska ligger min svarta bok. Jag bär den med mig överallt men skriver inte ett ord. Så kan det vara ibland. Inget konstigt med det. Ändå vet jag att jag borde. Jag borde skriva betydelsefulla anteckningar om betydelselösa händelser. För det är så det kommer att vara sen. När jag inte finns kvar. Min pappa har lämnat efter sig en dagbok från 1981. Året då jag föddes. Aldrig tidigare har det varit så intressant med spretiga versaler ÅKTE TILL BOTÅKER. LILLTÖSEN FÖLJDE MED. Eller BESIKTIGADE BILEN. BEHÖVER LETA EFTER NYA BROMSBELÄGG. Återkommande JOGGADE RUNT UVTJÄRN och ONT I RYGGEN. 

Idag är det den första juni. Och efter en påminnelse av Moster Marianne, läser jag dikten av Caj Lundgren högt denna sommarens första dag. Precis som mormor Ruth alltid gjorde. Hundra sommardagar har vi fått. Vi har snart förbrukat vår första. Jag har;

  • Jobbat och börjat lära mig programmet InDesign
  • Oroat mig för blodet, men fått en tid hos min gamla trygga jordemor
  • Fått sidan 3 (den bästa för nyhetsartiklar) i tidningen
  • Ätit indisk mat med en kvinna jag gärna vill lära känna lite bättre
  • Pratat med mamman och vänner i telefonen
  • Pussat min pojkvän
  • Kramat och pussat Kråkan många många gånger
  • Stekt fiskpinnar och stuvat spenat
  • Städat i köket
  • Sett på när Kråkan metade abborre med korv. Det nappade inte.
  • Pratat med två gamla fina elever på bryggan vid sjön
  • Fotograferat YogaKarin när hon badade
  • Haft besök av Lars Knallis Johansson
  • Läst Sune för Kråkan så att han har kiknat av skratt
  • Suttit i flera timmar på balkongen med den stora älskade, skrivit, pratat, och sett solen gå ner
  • Druckit ett glas vin och ätit brända popcorn

I morgon när vi vaknar har vi nittionio sommardar kvar. Undra vilken som blir just din största?

 

 

 

 

 

Finlands vita ros

Pimpinellifolia Plena Finlands vita ros.
Farmor kallade den rakt upp och ner för finsk bondros.
Inga konstigheter och krusiduller.
Men det behövs inte heller på Finnmarken.


En favorit i min trädgård.
Vildvuxen.
Rufsig.
Alldeles underbar.

Vad heter din?

Med värme