Etikett: Grangärde herrgård

Söndag nittonde november

Publicerad den av ruth louise

En tunn is har lagt sig på sjön.
Och det ser ut som om hela universum breder ut sig under hans fötter.
Vi längtar efter skridskor vid Sjömagasinet, varm choklad och jullov

Söndag betyder stugbytardag och han ska till pappan bland de blånande bergen.
Våra hjärtan ömmar och det är en smula skavigt i oss båda.
Men det blir bra bara han kommer dit.
Som alltid.

När jag ringer senare på kvällen mumsar han chokladboll och myser i soffan tillsammans med gamla hunden Sippa Jansson.
Han har knappt tid att prata med mig.
Det är lugnt och tryggt.
Precis som det ska vara.

Jag skrotar runt i ateljén.
Jagar undan saknaden så gott det går.
Läser böcker och bläddrar bland papper.
Skriver anteckningar för hand.

Det är det enda sättet att få fatt i tankarna.
Datorns blanka tangenter fäster inte på mig som spretiga bokstäver gör.

Jag mäter mina målningar i mellanrummen.
Söker efter tavellister på nätet hos byggvaruhusen i stan.
Två målningar ska ramas in och förberedas inför kommande äventyr.
Det känns pirrigt.

I morgon ska eleverna få fotografera snöflingor och iskristaller.

Vissa hör inomhus nås aldrig av dagsljus den här tiden på året,
Då är det extra viktigt att fånga vintergators gnister, snöflingors mönster och skapa sin egen skimrande lilla värld.

Det är inte säkert att alla tänker på det.
Så jag hjälper till en smula.

Under hans fötter breder hela universum ut sig.
I morgon ska han vara med och spela livets första gitarrkonsert.

 

Kärlek//

 

 

Processdagbok konstnärlig gestaltning fredag 3 mars – 2023

Publicerad den av ruth louise

Fredag 3 mars – 2023.
Processdagbok.
Konstnärlig gestaltning.

Litteraturseminarium med Anna klockan ett.
Vi samtalar om två olika texter ut boken Methodos.
Jag har läst texterna i sin helhet två gånger och olika partier vid upprepade tillfällen.
Språket är utmanande och annorlunda.

Min uppgift var att plocka ut olika stycken och meningar ur texten för att samtala om.
Det är spännande att prata om begreppen och tankarna.
Jag stretchar mitt medvetande och får hjälp att reda ut lite i oredan när Anna kommer in med sin kunskap och erfarenhet.

Jag fastnar vid :

Konstnären ser verket som något oändligt och oavgränsat, som ständigt kan utforskas och
uttryckas på nya sätt, samtidigt som det också är något absolut och definitivt. Detta innebär att
konstverket har potentialen att vara både fullständigt öppet och samtidigt avgränsat.

Jag bär med mig den synen på konsten när jag åker på Bild och Forms vernissage på kvällen och jag kanske inbillar mig, men jag tycker att mitt sätt att betrakta har fått ett lite annat perspektiv.

Hemma igen bjuder vi på plockmat och vin till grannarna och svärfar.
Man ska fira sina framgångar i livet och min största framgång idag är att jag ändrat lite i synen på mig själv som konstnär.

 

Vallhallarakan av Frans Van Bruggen.

 

Från vänster: Petrea K Marklund. Mitten och höger: Frans van Bruggen

 

Akvarell av konstnären Bengt-Åke Malmqvist.

 

Goda grannar, hunden Tjabo och en älskad svärfar.

Ateljé Nordanvinden

Publicerad den av ruth louise

Det är sommarlovets sista dag. Åskan har rullat förbi och allt känns lite klarare. Jag har öppnat ett fönster. Luften slumrar utanför min ateljé. Jag har faktiskt en egen nu, sen bara några dagar tillbaka. Då pratade jag med hyresvärden och vi blev överens. Det är så konstigt och alldeles sant.

Jag har drömt om en plats att skapa på i många år. Redan när jag flyttade in farmors lilla stuga bland de blånande bergen. Då tänkte jag ta hennes gamla vävrum till mitt. Men det prioriterades bort. Både drömmarna och utrymmet.

Nu hyr jag ett rum på vinden i norrläge. Precis ovanför vår egen lägenhet. Bara en till spiraltrappa upp, sen är jag där.

Ett rum för kreativiteten. Ett rum dit jag kan gå. Ensam. I tystnad om jag vill.  Och vila mina sinnen i det jag tycker om. Jag har tagit fram farfars reseskrivmaskin. Hamrat ner en text jag hittade om Sothönan. Hon den uppstoppade jag köpte på loppis. Hon bor här nu i Ateljé Nordanvinden.

 

 

Jag börjar jobba i morgon. Heltid. Har tagit en paus från mina frilansuppdrag på tidningen. Det kanske kan verka bakvänt att skaffa sig en ateljé då. Men det sker i precis rätt ordning. Nu ska jag ägna min fritid åt att jobba med mitt eget mående och uttryck.

 

Här ska jag;

  • skriva
  • fotografera
  • teckna
  • måla
  • yoga
  • läsa
  • vila
  • drömma
  • mötas

 

Här ska jag skapa konst.

Kärlek // L

Om när tid och lust sammanfaller

Publicerad den av ruth louise

Det var länge sedan jag skrev. Nej, nu är jag ovarsam med sanningen . Det var länge sedan jag skrev f r i t t . Jag smakar på begreppet frihet. Vad betyder det? Jag googlar som jag alltid gör när jag blir nyfiken på vardagsord vi slänger oss med.

Synonymer till frihet

  1. Självständighet, oberoende, suveränitet, självstyre; obundenhet, tvångslöshet, otvungenhet, frigjordhet
  2. tillstånd, licens, befrielse, lov, tillåtelse; rättighet

motsatsord

    1. ofrihet, förtryck, bundenhet, beroende
    2. tvång, krav

Jag undrar varför jag inte ger mig själv tillåtelse att otvunget skriva här varje dag? Vad är det som håller mig tillbaka egentligen? Det skaver och det är något som jag ofta tänker på när jag lägger mig på kvällen. Varför skrev jag inte fritt idag?

Jag behöver hjälpa mig själv på traven en smula. Komma loss genom att ge mig själv utrymme. För tid finns det uppenbarligen. Det ser jag när jag får min veckorapport på skärmtiden från telefonen. Ibland är det skrämmande mycket tid jag har tillbringat med att glo på vad andra gör istället för att göra själv.

-Jag gör det när tid och lust sammanfaller.

Så brukade min pappa säga. Hans bror likaså. Det är ett roligt uttryck och sagt med massor av humor. Men det bor också ett en smula allvar och en maktlöshet i det. Att vänta på att förutsättningarna ska bli rätt för att ta tag i något. Jag förstår ju om det är något jobbigt eller tråkigt som borde göras. Men det här jag håller på med. Vad handlar det om? För jag är varken förtryckt eller har en ofrihet här på min egen blogg som jag dessutom betalar för och äger helt själv. Hm…

Jag älskar att plocka fram inspirerande författare. Bläddra bland sidorna. Få inspiration från någon fras här och där. Göra fint där jag ska sätta mig och skriva. Idag har jag tillexempel en blå himmel som tak och Bysjön som glittrar när jag lyfter blicken. Jag ser Västansjö bada i morgonsol. Till stämningsmusik har jag fågelsång, fiskmåsars skränande, avlägset prat, plaskande årtag från en fiskebåt och nyss slog kyrkklockan. Jag har kokat te och det finns inget jag måste just nu. Förutom att sitta här och skriva. Jag har gett mig förutsättningarna. Och då hände det. Jag lyckades på egen hand få tid och lust att sammanfalla.

 

Jag kanske kan bli bra på det om jag övar mig? Bra på att ge mig själv de rätta förutsättningarna. För jag lyckas ju med annat som jag lägger ner tid på. Ja, jag ska fortsätta träna genom  att skriva här i morgon också. Eller kanske redan ikväll. Och i mellanrummet ska jag fira mors dag.

Med kärlek

/Ruth Louise

Eftermiddag i februari

Publicerad den av ruth louise

Eftermiddag.

Jag äter grekisk yoghurt med müsli och på köksbordet är tre ljus tända. I mässingsljusstakar. Jag har en favorit. En sån där för stumpar med en nyckel på sidan, som man kan vrida upp allt eftersom ljuset brinner ner. På sjön åker bilarna runt runt på den plogade banan. Det var ett inlägg på Facebook i går om att man inte får köra senare än 20.00. Det stör. Jag hoppas att vi inte stör. Det är nytt att bo i lägenhet.

Det är konstigt att müsli och yoghurt kan kännas så torrt i munnen. Min blick följer en kvinna med spark. Hon har en hund. Snart smälter dom samman till en stor prick på väg mot strandkanten på andra sidan. Jag kisar och trasslar med glasögonen som har fastnat i håret uppe på huvudet. Läsglasögon. Men jag har ett brytningsfel också. Bland övriga fel. Som inte heller syns så väl för andra.

I mina öron spelar en podd om författarskap. Det är trevligt. Lugnt. Inget elände. Ingen pandemi. Inget krig. Stillsamma samtal om papperstjocklek och tryckerier i baltikum. Om dramaturgiska grepp och förlag som inte satsar på poesi och noveller. Det är så få som läser sånt idag säger dom i podden.

Under eftermiddagen har jag flyttat runt på småsaker i lägenheten. Kastat bort urtvättade t-shirtar och trosor utan resår. Nån ordning får det allt vara när man bor i en herrgård, tänker jag och ser hur högen med släng växer. Det sitter minnen i mycket. Nästan i allt. Jag minns till och med vad jag pysslat med när jag fått vissa fläckar. Jag har ett grått linne med en fläck från en mule på grönbete. Det är dags att göra sig av med sånt också. Så länge det finns liv finns det häst, sa en vän. Det har hjälpt mig mycket.

Kråkan är hos pappan. Johan är på möte. Jag är ensam.
Och äntligen känns det skönt.

Kärlek // Ruth Louise

 

Hemma

Publicerad den av ruth louise

Bland kartonger, papperspåsar och flyttlådor sitter jag i det nya arbetsrummet. I vår nya lägenhet. Högst upp i den gamla herrgården i Grangärde kyrkby. Nu är det här hemma. Jag håller på att vänja mig vid den tanken och känslan. Hemma. Ett nytt hemma för oss tre. Och ändå så välbekant. Inte själva huset förstås. Men omgivningarna.

Lyfter jag blicken från orden på min skärm ser jag kyrkan som badar i februaris bleka vinterljus. Kyrkan där jag suttit och vridit mig i finklänning på skolavslutningar, förväntansfull med sommarspring i benen. I kyrkan där jag haft en egen fotoutställning och deltagit på bröllop, begravningar och dop. Lyssnat på konserter men inte konfirmerat mig – till min farmors stora förtret. På kyrkogården ligger också pappa nu. Det är ändå skönt att ha honom nära.

Vrider jag huvudet till höger ser jag sjön Björken. En liten fin sjö som jag åkt båt i med mamma, pappa och lillebror tusentals gånger. Och går jag ut i köket ser jag hela Bysjön genom de stora fönstren där. Ja, jag ser faktiskt hela vägen bort till barndomsstranden. Där mamma bor, strax ovanför. I sjön utanför våra fönster har jag lärt mig simma. Jag har vinterfiskat, sommarmetat, åkt skoter, båt och badat i det mjuka nästan buteljfärgade vattnet.

Jag är lycklig och tacksam över att ödet förde oss hit. Eller om det var mitt målmedvetna sökande. Troligtvis en kombination av båda. Kvinnlig kraft och kosmos krusning.

Nu börjar ett nytt kapitel i våra liv.
i mitt
i hans
och i Kråkans

Ett gemensamt. Som vi får möjlighet att skapa. Precis som vi vill.

Kärlek//Ruth Louise