Jag trodde att jag glömt bort hur man skriver. Eller, inte hur man skriver rent mekaniskt, mer hur man berättar något. Den där känslan av att bokstäverna böljar, krokar i varandra och skapar egna små berättelser mellan de ord som jag från början tänkt mig, den har fattats mig. Det kallas nog egentligen för flow….
Visa detta inlägg på Instagram Ett inlägg delat av Louise Norström Konstnär (@_ruth.louise_)
Söndag morgon. Vaknar med ett ryck. Vilsen och rufsig tittar jag på klockan. Sju. Helsike. Jag har massor att läsa och skriva. Fötterna landar på det kalla stengolvet i sovrummet. Hela jaget stretar emot. Smyger tyst in på badrummet för att inte väcka honom. Möter min egen vinterbleka uppenbarelse i spegeln. Sen slår det mig….
I går bad jag om en rundtur på konstskolan i Rostock. Rektorn visade mig ateljéer och keramiksalar. Jag fick nya ideér. Han berättade med värme och stolthet om sin verksamhet på bruten engelska. Jag svarade på min. Vi förstod varandra precis. Sån är konsten. Affirmation: Låt mig alltid finna…
Äntligen är jag tillbaka i bildsalen efter jullovet. Idag möttes jag och eleverna över Van Goghs konst och oljepastellkritor. Uppgiften var att göra en parafras av någon av Van Goghs målningar. Oljepastellkritorna är perfekta till det. Tyvärr har de ganska dåligt rykte bland eleverna och kallas för ”kladdkritor” av många. Personligen älskar jag egenskaperna hos…