Har färg kvar på paletten sedan gårdagen.
Röd. Vit. Gul.
Färgen är seg som kola.

Jag blandar ihop den och målar ovala lövkronor på mina tejpade stammar.
Jag ser att det inte blir bra, men jag tillåter mig att utforska vad som händer i alla fall.
Rosa naiva bollar tar plats på duken och när jag backar ett par steg i rummet brister jag ut i skratt.
Det jag målat idag passar inte alls in.
Jag har tagit för mycket inspiration från Midjourney och tappat bort min egna ton på vägen.

Min första känsla är att måla över allt igen, men färgen är så kladdig och måste torka in först.
Jag bestämmer mig för att låta lövkronorna vara kvar.
Tvingar mig att stå ut med det fula och jobbar vidare på min solskärva.

Det är märkligt att måla på en målning som inte har någon bestämd riktning.
Jag tycker att jag tar bort mer än jag lägger till, ändå förändras motivet och det dyker upp nya saker på tavlan hela tiden.
Det ser jag när jag tittar på fotografierna som jag dagligen tar för att dokumentera processen.

Jag brottas just nu med känslan av att vilja ställa undan den här duken och börja på något nytt.
Men eftersom att jag tidigare har bestämt mig för att stanna kvar i den här målningen under hela kursen, måste jag hitta en väg runt det här.
Det får bli imorgon när jag slutar tidigt.
Då ska jag måla över igen.
Det har varit ett vinnande koncept hittills.