Vårdar Kråkan under dagen.
Går upp till ateljén sent på kvällen.
Lyssnar på ett gammalt avsnitt från oktober 2020 av Filosofiska rummet – Normkritik: Redskap för rättvisa eller tvingande dogm?
Målar nedre delen av tavlan mörk.
Lager på lager.
Min sambo fick springa in på mitt jobb och hämta ett par flaskor färg.
Nöden har ingen lag.
Bränd umbra, kadmiumgul mörk, okra och en liten flaska med koppar.
Jag har lagt all min förmåga till fortsatt måleri i dessa färger.
Bara jag får mina flaskor kommer allt att lösa sig.
Paletten ändrar ton.
Jag kommer på mig själv med att tänka på gruvområdet i Falun när jag målar.
Kanske har jag en ingång där med färgerna?
Vi pratade ju om kraften Anna och jag.
Vart den kommer ifrån.
Min tid på Fornby Folkhögskolas Konstkurs var en utvecklande och lycklig tid i mitt liv.
Jag tänker på min lärare Kent Boholm, hur han sa till oss;
-Målar ni stort syns också misstagen förbannat väl.
Mina dukar är 100 x 100 cm.
Misstagen kan alltså vara meterlånga.
Dom är med största stora och jag får bara stå ut med det nu.
Fortsätta måla utan att rådfråga.
Söka svaren hos mig själv.
Det är förbannat svårt och jag står nästan inte ut.
Men jag fortsätter.
I Yoko Onos bok Grapefruit finns en notering från våren 1964;
Draw a map to get lost
Jag känner dig Yoko!