Lunchtid på jobbet.
Jag äter havregrynsgröt och läser en text som heter ”En stjärnhimmel för närsynta”.
Jag fick den av Anna i den konstnärliga gestaltningskursen.
Den handlar om Anders Widoffs måleri.
Sedan 2009 tillhör Anders Widoff den exklusiva skara konstnärer vars
”konstnärskap anses vara av så hög kvalitet och av så stor betydelse för svenskt kulturliv”
att han fått statlig inkomstgaranti.
Det inspirerar mig.
Titeln på texten och Widoffs liv.
Hemma i ateljén väntar målningen med Jan Lindblad och hans tiger.
Jag har fastnat i historien om Jan och sambon Pia Thörns tid i Håvberget med de indiska tigrarna Lillan och Rani.
På sociala medier frågade jag om någon av mina följare visste något mer.
Jag fick flera svar.
Små historier jag bär med mig som skatter.
Jag ska brodera ut berättelserna så småningom.
Med färg och ord.
I mina framtida målningar ser jag hur björkstammar och granbarr blandas ut med tigerns exotiska ränder.
Jag hör människors berättelser om en tid där vargens spår korsades med tigerns i snön.
Jag vill ägna min sommar åt att börja gestalta historien om när Pia och Jan tog de indiska tigrarna Lillan och Rani till Finnmarken innan allt faller i glömska.
Jag hoppas att jag får möjlighet att utforska mer.
Håller tummarna hårt för att jag ska få allmosor.
Det känns som om det står skrivet i stjärnorna.
Jag ska gå på tigerjakt under Finnmarkens sommarbleka stjärnhimlar.
Krypa nära historier och platser.
Jag ska låta min långrandiga hemlängtan få tigerränder istället.
Ett kreativt sinne finner sin väg.
