Måndag första maj.
Det faller ett kallt regn från en blyertsgrå himmel.
Det smattrar mot taket och kluckar i stuprännorna.
Ett sövande läte.
Ett söndagsljud på en röd måndag.

Jag har svårt att komma igång.
Svårt att komma till skott.

Jag läser vad jag har skrivit i min rapport om inspiration och känner mig oinspirerad.
Måste börja om flera gånger.
Tappar tråden.
Tappar tron på mig själv och min förmåga att formulera mig.

Bläddrar i lathunden för referensskrivning.
Dricker för många koppar kaffe.
Vill äta söta saker.
Känner mig som en mullig labrador.

Kråkan kommer på eftermiddagen.
Jag får kramar och han har fått krusat hår.
Vi äter lax och pratar om veckans bästa händelser.
Sen spelar vi tv-spel.
Och jag är prinsessan i kattkostym.

Jag väljer en motorcykel i metall till henne.
Hon jamar när jag trycker på ok och tar kurvorna helt orädd.
Placeringarna blir inte så bra, men hon har samma käparglöd i alla racen.
Jag ska anamma mer av hennes körstil verkliga i livet.

I ateljén är penslarna tvättade.
De väntar i sin glasburk på mig.
På att få måla tigerränder och gulnad vaxduk.
På att få spåra Pia och de stora katterna.
Över finnmarkens myrar genom snön.
Via akrylfärgerna på duken.

Det hinns inte riktigt med just nu.
Istället sitter jag och bläddrar i en bok om makt och skriver krångliga meningar vid köksbordet.
Klockan närmar sig tjugotre.
Ögonen är grusiga.
Mina leder ömmar lite.
Fingrarna rör sig sakta över tangentbordet.
Suddar med än skriver.

Jag längtar efter sommarlovet-
Tusan också.
Jag som tyckte att jag blivit så mycket bättre på här och nu.