Jag har lämnat Annika Norlin och hennesStack bakom mig.
Det känns ekande tomt just nu, men jag började på en ny bok direkt kvällen efter.
Det gäller att kroka goda vanor i varandra.
På sängbordet:
Samlade verk av Lydia Sandgren har länge stått i min bokhylla.
Jag har läst ett par sidor av och till.
Här och där.
Men aldrig fått upp flytet.
Nu ska jag ge den en ärlig chans för visst låter väl beskrivningen på Adlibris underbar?
Vinnare av Augustpriset 2020 i den skönlitterära klassen.
I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.
”Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.
Gul som solen är den också.
Jag väljer ofta böcker på samma sätt som vin.
Etiketter, konvolut och bokomslag måste tilltala mig.
Titta så fin den är tillsammans med nyplanterade lilla forellbegonian och trätuppen.
I skivspelaren:
En låt jag återkommer till om och om igen är José González El Invento.
Jag varken förstår eller pratar spanska.
Ibland är det så skönt att lyssna på ett främmande språk.
Bara följa med.
Det tog lång tid innan jag sökte upp vad texten betyder.
Streamas:
Vi såg filmen Spaceman här om dagen.
En vemodig och egendomlig berättelse om ensamheten.
Som kan uppstå i tvåsamheten.
Regisserad av svenska Johan Renck.
Även känd som Stakka Bo.
Den har fått ganska svala recensioner.
Men jag och Johan blev tagna.
Har du sett den?
Vad tyckte du?
Veckans utmaning:
Jag slår två flugor i en smäll.
Rehabiliterar handen samtidigt som jag lär mig sticka sockor.
Nu har jag kommit till hälen.
På den ena.
Började på den andra.
Undviker problemet lite just nu.
Men innan veckan är över ska jag ha min häl och ett mer böjligt ringfinger.
Skriver du listor förresten?
Digitalt eller för hand?
Vad handlar listorna om?
Sparar du dina?
Jag är nyfiken.
Berätta gärna.
Vi kanske rent av kan byta ett par punkter på listorna med varandra?
Vad skulle hända då?
Kan man verkligen göra så?
Kanske ska jag länka till veckans favoriter?
Det är alltid enklare att klicka än att söka själv.
Tycker jag i alla fall.
Jag gör så.
På sängbordet:
Stacken av Annika Norlin är färgstark och annorlunda.
Det var länge sedan jag läste skönlitteratur utan att vilja lägga ifrån mig boken.
Den håller mig fängslad och jag funderar mycket på bokens alla karaktärer även när jag inte läser.
Har en tredjedel kvar och fasar redan för ”boksmälla” [tomheten som uppstår efter en god bok].
Du kan köpa den HÄR eller låna på bibblan såklart.
Är du av den sorten som vill ha dina lästa böcker kvar?
Jag är.
Ser du så fint Stacken passar med mitt gula stoppade täcke?
I skivspelaren:
I öronen har jag just nu låten Play It On My Radio av Niki & The Dove.
Gruppen är en Stockholmsbaserad indietronica- duo bestående av Malin Dahlström och Gustaf Karlöf.
Jag snubblade över låten när jag lyssnade på en spellista med yogamusik och har tjejlyssnat på den sedan dess.
Streamas:
När pappa dog.
När pandemin slog till.
När hela livet var grumligt skingrade vi tankarna och skrattade åt allt eländes elände tillsammans med skitstöveln Larry David och hans serie Curb Your Enthusiasm. Sista säsongen streamas just nu på HBO.
Larry David är förresten en av skaparna till serien Seinfeldt.
Bild lånad från min sambos instagram
Veckans utmaning:
Förra veckans utmaning var att sätta en surdeg och lyckas med den.
Jag och min J har försökt av och till i över ett år.
Det gick så långt att Kråkungen en morgon utbrast;
-Kan du inte bara testa att ge upp?! när J svor över ytterligare en surdegsgrund som säckat ihop under natten.
Men vet du – jag har lyckats!
Ä N T L I G E N !
Därmed är vecka åttas utmaning avklarad ✅
För två dagar sedan bubblade hoppet. Nu står en finfin surdeg i kylen och väntar på att jag ska börja baka.
Veckans utmaning:
Denna veckas utmaning är tråkigt nog rehab.
Ett personbästa i pulkabacken för två veckor sedan har resulterat i en misstänkt spricka i leden på höger ringfinger och ledsna senor i ring- och lillfingret.
Idag fick jag träffa fysioterapeuten Sigrid som gav mig ett träningsprogram, finfina hjälpmedel och hopp om att allt ska bli bra om jag tränar.
Önska mig lycka till!
Det är jag och pappa Rudolf.
Vad lyssnar du på under vecka nio?
Läser du något?
Har du sett en film eller fastnat för en serie som du kan tipsa mig om?
Utmanar du dig?
Frivilligt, eller som i mitt fall ganska ofrivilligt den här veckan?
Jag vill gärna veta.
Minns du hur det var?
I begynnelsen av internet fanns inget.
Sedan fanns plötsligt en uppsjö av bloggar på temat inredning och shabby chic.
Jag var en av dem som tidigt förälskade mig i skavda möbler, bondauktioner och gör-det-själv-projekt. Penselrenoverade (pappas uttryck för alla mina projekt) allt i vitt och grått, for på loppisar, handlade i små nischade butiker, gick på skattjakt i mormor och farmors uthus och möblerade ständigt om. Fast det roligaste med allt var att dokumentera med kameran, skriva texterna, göra listor, söka inspiration, publicera allt på bloggen och interagera med andra bloggar som hade samma tema som mitt. Och här om dagen fick jag en ingivelse. Jag började söka på nätet efter min gamla sida. Där har jag inte kikat in på många många år och var osäker om den fanns kvar, men jag hittade den.
Vad den heter behåller jag för mig själv, men det var som att lyfta på locket till en sån där burk eller låda som nästan alla har. En med en massa småkrafs i. Obetydligheter för andra. Laddade med många minnen för en själv. I mina fysiska burkar finns knappar, gummisnoddar, gamla biobiljetter, tummade fotografier, spikar, pärlor, små handskrivna lappar och annat som ryms i en plåtask eller i en låda. Dessa minnesburkar (för jag har flera) är så små att de knappt tar någon plats. I mitt fall har de där burkarna fått följa med nästan obemärkt. Flytt efter flytt efter flytt.
Jag undrar hur många små askar jag har? Har du någon kvar?
Vissa burkar är inte ens mina egna från början. En del har jag ärvt och med tiden fyllt på med mitt eget. Stoppat undan något jag haft i fickan men inte haft hjärta att kasta. Eller pillat ner något litet och viktigt som inte får komma bort. Därav alla udda spikar och små skruvar som kanske kommer till användning någon gång.
Hur som helst. När jag surfade in på min gamla blogspotadress skvatt det till i mig. Inte så mycket av nostalgi kanske, utan av något annat. Den där lusten och längtan efter att skriva, dokumentera, skapa och publicera. Den som jag tog mig tid för i mellanrummen. Uttrycken som var ett behov. Som fortfarande är i högsta grad. Men just den där längtan efter att få göra har kanske mattats av en smula märkte jag när jag klickade runt på gamla hemsidan.
För något slumrande väcktes till liv när jag hittade mina inlägg märkta med veckans lista. Jag vet inte varför listorna fick mig att skakas om lite. Kanske för ett de är ett tidsdokument? 2011 lyssnade jag tydligen mycket på Veronica Maggios låt Jag kommer, var besatt av att titta på Morden i Midsomer , läste Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger och önskade mig ett badkar på lejontassar i en speciell emalj. Men jag tror också att det handlar om att jag fick syn på hur viktiga mellanrummen är. De där små stunderna som annars så lätt fylls av annat. Av måsten som är borden. Av stress. Av skärmtid.
I ärlighetens namn, hur länge sedan är det du egentligen lyssnade på en låt? Bara lyssnade sådär fokuserat så att låttexten sätter sig i skallen? Eller längtade efter nästa avsnitt i en serie och pratade om den på jobbet med kollegorna? Nu släpps de mesta med allt innehåll på en gång. När läste du något utan att kunna sluta? Det hände mig igår.
Två timmar med Stacken av Annika Norlin. Jag fortsatte läsa i morse. Kröp ner under ett täcke i soffan med nattlinnet på och sköt upp dagens bestyr en liten stund.
Nu sitter jag här i ateljén och skriver det längsta inlägget på länge. Mina gamla listor satte igång nya tankar och känslor hos mig. En form av medvetenhet. En längtan efter att inte bara passivt konsumera och observera när andra gör. Jag vill fylla mina mellanrum med aktiva val och handlingar. En bok. En låt som jag väljer själv och inte blir överrumplad av i en story. En film eller serie som jag verkligen tittar på. En surdeg som ska tas om hand. En promenad utan en pod i öronen. Frön som ska sås och en trädgård som sakta vaknar. Familjen. Jag vill vara medveten i mellanrummen. Det kommer att krävas lite ansträngning från min sida för att det ska ske. Jag behöver välja bort mitt okynniga slösurfande och pigga upp skärmhjärnan med värdefulla mellanrum.
Den där shabby chic-tjejen från 2011 var något på spåren. Hon skrev sina små till synes obetydliga listor fyllda med något så viktigt som aktivt valda mellanrum. Jag ska ta vid där jag själv slutade. Skriva nya varje vecka och publicera här. Medvetandegöra mina val.
Vad fyller du dina mellanrum med?
En bok?
En låt?
Ett projekt?
Tystnad?
Tipsa mig så kan vi byta våra mellanrumsfavoriter med varandra.
