Minns du hur det var?
I begynnelsen av internet fanns inget.
Sedan fanns plötsligt en uppsjö av bloggar på temat inredning och shabby chic.
Jag var en av dem som tidigt förälskade mig i skavda möbler, bondauktioner och gör-det-själv-projekt. Penselrenoverade (pappas uttryck för alla mina projekt) allt i vitt och grått, for på loppisar, handlade i små nischade butiker, gick på skattjakt i mormor och farmors uthus och möblerade ständigt om. Fast det roligaste med allt var att dokumentera med kameran, skriva texterna, göra listor, söka inspiration, publicera allt på bloggen och interagera med andra bloggar som hade samma tema som mitt. Och här om dagen fick jag en ingivelse. Jag började söka på nätet efter min gamla sida. Där har jag inte kikat in på många många år och var osäker om den fanns kvar, men jag hittade den.
Vad den heter behåller jag för mig själv, men det var som att lyfta på locket till en sån där burk eller låda som nästan alla har. En med en massa småkrafs i. Obetydligheter för andra. Laddade med många minnen för en själv. I mina fysiska burkar finns knappar, gummisnoddar, gamla biobiljetter, tummade fotografier, spikar, pärlor, små handskrivna lappar och annat som ryms i en plåtask eller i en låda. Dessa minnesburkar (för jag har flera) är så små att de knappt tar någon plats. I mitt fall har de där burkarna fått följa med nästan obemärkt. Flytt efter flytt efter flytt.
Vissa burkar är inte ens mina egna från början. En del har jag ärvt och med tiden fyllt på med mitt eget. Stoppat undan något jag haft i fickan men inte haft hjärta att kasta. Eller pillat ner något litet och viktigt som inte får komma bort. Därav alla udda spikar och små skruvar som kanske kommer till användning någon gång.
Hur som helst. När jag surfade in på min gamla blogspotadress skvatt det till i mig. Inte så mycket av nostalgi kanske, utan av något annat. Den där lusten och längtan efter att skriva, dokumentera, skapa och publicera. Den som jag tog mig tid för i mellanrummen. Uttrycken som var ett behov. Som fortfarande är i högsta grad. Men just den där längtan efter att få göra har kanske mattats av en smula märkte jag när jag klickade runt på gamla hemsidan.
För något slumrande väcktes till liv när jag hittade mina inlägg märkta med veckans lista. Jag vet inte varför listorna fick mig att skakas om lite. Kanske för ett de är ett tidsdokument? 2011 lyssnade jag tydligen mycket på Veronica Maggios låt Jag kommer, var besatt av att titta på Morden i Midsomer , läste Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger och önskade mig ett badkar på lejontassar i en speciell emalj. Men jag tror också att det handlar om att jag fick syn på hur viktiga mellanrummen är. De där små stunderna som annars så lätt fylls av annat. Av måsten som är borden. Av stress. Av skärmtid.
I ärlighetens namn, hur länge sedan är det du egentligen lyssnade på en låt? Bara lyssnade sådär fokuserat så att låttexten sätter sig i skallen? Eller längtade efter nästa avsnitt i en serie och pratade om den på jobbet med kollegorna? Nu släpps de mesta med allt innehåll på en gång. När läste du något utan att kunna sluta? Det hände mig igår.
Nu sitter jag här i ateljén och skriver det längsta inlägget på länge. Mina gamla listor satte igång nya tankar och känslor hos mig. En form av medvetenhet. En längtan efter att inte bara passivt konsumera och observera när andra gör. Jag vill fylla mina mellanrum med aktiva val och handlingar. En bok. En låt som jag väljer själv och inte blir överrumplad av i en story. En film eller serie som jag verkligen tittar på. En surdeg som ska tas om hand. En promenad utan en pod i öronen. Frön som ska sås och en trädgård som sakta vaknar. Familjen. Jag vill vara medveten i mellanrummen. Det kommer att krävas lite ansträngning från min sida för att det ska ske. Jag behöver välja bort mitt okynniga slösurfande och pigga upp skärmhjärnan med värdefulla mellanrum.
Den där shabby chic-tjejen från 2011 var något på spåren. Hon skrev sina små till synes obetydliga listor fyllda med något så viktigt som aktivt valda mellanrum. Jag ska ta vid där jag själv slutade. Skriva nya varje vecka och publicera här. Medvetandegöra mina val.
Vad fyller du dina mellanrum med?
En bok?
En låt?
Ett projekt?
Tystnad?
Tipsa mig så kan vi byta våra mellanrumsfavoriter med varandra.
Med kärlek
