På den trettiofemte sommardagen av de hundra vi får, fyllde Kråkan år. Han firade hos sin pappa. Det föll sig så med veckorna. Hela gårdagen saknade jag en nioårig hand i min. En nioårig röst fylld av frågor och förväntan. Ett nioårigt lingult hår att rufsa om och lukta i. Jag postade ett födelsedagsinlägg med…
