Jag

Om att stänga en dörr och glänta på en annan.

Jag gjorde det precis. Jag skrev ett mail och klickade på sänd. Ett mail som innehåller en önskan om att avsluta ett samarbete som jag haft ett tag. Ett samarbete som betytt jättemycket för min självkänsla och framförallt fått mig att växa som skribent. Men nu är det dags att släppa taget om det.

Det verkar vara ett sånt år för mig. Jag släpper taget om mycket. De flesta är aktiva val. Men det betyder inte att det är eller har varit lätt.

Det är dags att stå på egna ben. Jag vill välja mina relationer och mina samarbeten. Med omsorg. Förut har jag väntat på att bli vald. Det har gått lite knackigt. Faktiskt har jag nog väntat sedan jag började skolan, när jag tänker efter. Där i lekskolan som liten flicka. Med ärvda kläder, elektriskt hår och munsår. Jag skrev redan då. Det var kanske det som gjorde att jag sällan blev vald först.

Jag tror för första gången i mitt liv på min egen förmåga att uttrycka mig i skrift. Och med den insikten, ska jag sakta stänga den gamla dörren bakom mig. Omsorgsfullt. Mjukt. För det behöver inte slås i dörrar. Det kommer ändå att skapas ett sånt där litet tryck mellan den gamla och den nya. Sådär som det gör i äldre hus. I och med det, kommer den nya dörren sakta att glida upp.

 

Jag kommer att vara redo då. Rädd? Ja. Men redo.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Drömmar

september 21, 2020