Jag

Porslinskatt

1 2 3 4

Jag har en självspricka i tummen och tvåtusenkronor i fortkörningsböter. Klockan tolv är det loppis i Missionskyrkan här i byn.

5 6 7 8

Jag har fått en kallelse till mammografi. Mamma betyder bröst på latin. Jag hämtade en timme försent på fritids igår.

9 10 11 12

Jag försöker byta ut min ingefära mot havregryn. Som substitut för mitt snus. Jag vill kallbada också. Igår hann jag inte med. Fast jag körde så fort.

Ur boken Man dör inte av stress – man slutar bara att leva av Selene Cortes & Marie Åsberg

Stresskänslighet. Många av dom som drabbas av utmattningssyndrom berömmer sig vara stresståliga. Men när utmattningen kommer är stresståligheten som bortblåst. Istället blir man ömtålig och kan reagera med ilska eller panik vid obetydliga utmaningar. Överretlighet och trötthet leder ofta till en ökad känslighet för allt som uppfattas som krav … den ökade stresskänsligheten finns ofta kvar längre än alla andra symptom. Ökar stressnivån kommer övriga symptom lätt tillbaka och erfarenheter lär en att man alltid kan få betala för det med flera dagar då man inte fungerar alls.

Jag hade behövt räkna till tusenmiljoner igår. Det gjorde jag inte. Jag räknade inte alls med att bli stressad faktiskt. Jag förutsatte en fin frilansfredag. Långpromenad, intervju och fotografering, kallbad och en film. Jag hann med allt utom badet. Ändå kände jag mig misslyckad.

En barnpsykolog jag träffade genom mitt jobb sa till mig att i varje konflikt bor en möjlighet till utveckling. Undra om det gäller vid inre konflikter också?

Jag är tydligen ömtålig. Som en av de porslinskatter jag fick av Arvid i julklapp. De som jag ärvt av farmor och han i sin tur hittade i en kartong. Han slog in dem ett knöligt papper och skrev med spretiga bokstäver. Den finaste julklapp jag fått.

Det har tagit mig oerhört lång tid att se på mig själv som ömtålig. Kanske att det hände precis i dag. Nån slags acceptans. Att jag förstår varför det känns som om jag vill sova direkt efter frukost. Varför det känns som om någon sandpapprat bort alla glatta hinnor i hjärnan under natten. Varför det känns som om det kärvar när jag tänker och varför alla älsklingsljuden är så höga. Jag begriper nu vad det beror på. Men det tog onödigt många år.

Nu gäller det bara att förhålla sig till det här också. Jag kanske får blanda och ge lite som jag brukar? Jag bestämmer mig för att vara en porslinskatt med finnmarkens urkraft i den lite kantstötta själakroppen. Så får det bli. Nu ska jag gå på loppis.

Vad räknar du med att göra idag?

Med kärlek // Ruth Louise

Kommentarer

mars 13, 2021 kl. 1:18 e m

Så väl känns orden igen, och den där paragrafen ur boken är verkligen mitt i prick!

Tack för att du delar med dig så jag kan känna igen mig! Det är mindre ensamt så!



Lämna ett svar till ruth louise Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

februari 24, 2021