Jag

Frågor i syrenens tid

Hemma på min gata blommar syrenerna.

Det är den sista dagen i maj och jag blöder.
Det har jag gjort i tre veckor snart.
Jag ringde Gynekologiavdelningen och fick en tid. Precis som man kan förvänta sig av en mottagning. Men tiden jag fick var i mitten av juni. Då kunde dom kunde ta emot mig. Det finns inga läkare att trolla fram hur som helst. Men jag fick ett råd på vägen. I väntan på. En blodstoppande medicin att ta. Den kan jag köpa receptfritt på apoteket. Då slutar det blöda inom fyrtio minuter. Man kan få blodpropp av den. Det har mamma och pappa haft. Jag vill gärna slippa.

Hemma på min gata blommar syrenerna.

Det är kväll och jag ska egentligen skriva artikel.
Det har jag gjort i snart ett år.
Deadline är också akut. Mer akut än en kvinnokropp som blöder visar det sig. Jag har bokat tid för akupunktur. Jag sätter min första tro till den. För jag har flera. Pappa brukade prata om att vädret kan vända i en människa. Det kanske har vänt i mig? Jag vill bada. Jag borde ha frågat om det. Men då kanske man måste sluta blöda först. Jag frågade om orsaken till mina symptom istället. Det är krångligt att ställa frågor till folk som är stressade. Det har jag lärt mig som reporter. Och nu är jag dessutom en kvinna som behöver en gynekolog. Så jag ställde frågan. Jag fick svaret att det kan bli så. Men om jag tar medicinen så borde det sluta om fyrtio minuter. Blödningen alltså. Orsaken den försvinner inte. Gynekologi från grekiskans γυναικολόγος ”läran om kvinnan

Hemma på min gata blommar syrenerna.

Jag har slagit upp ett glas vin.
I vardagsrummet  sitter Johan och skriver manus.
I vår gula fåtölj under Hilma af Klint lyfter hans drömmar och ord. Jag passar mig för att lyfta på stjärten från den hårda köksstolen i metall.  Vid köksbordet har jag skjutit undan en pastakastrull och salladsskålen med träbestick som ser ut som giraffer. Den ena har tappat sitt huvud. Den blöder inte. Bland minnen från vår middag sitter jag i det skumma ljuset.  Min dator vilar på en bordstablett i flätat sjögräs från andra sidan jorden. Vid min sjö har äppelblommorna försiktigt börjat slå ut. Jag vill bada med Kråkan. Han vill allt samtidigt och gråter av det. Precis som jag. Man ärver så mycket trassel. Jag frågade mamma om släktens livmödrar. Fast jag visste att jag inte borde.

Hemma på min gata blommar syrenerna.

Det är så vackra dagar nu.
Ibland får man ta i lite extra för att njuta.
För att komma dit. Till njutningen. Som kvinna kan man till och med låtsas att man njuter. För att vara till lags. Jag tog i när jag andades in doften från syrenen. Den av sommarlov, fika i mormors berså, barfotaspring och solsvedda axlar. Jag har tagit i hela dagen och egentligen vill jag sova nu. Men jag har en deadline som är akut. På onsdag ska jag på akupunktur. I morgon ska jag ha ett mellanrum. Nu ska jag skriva klart mina artiklar. Och hemma på min gata blommar syrenerna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Hundra sommardar

juni 1, 2021