Vardagsbetraktelser

Ränderna går aldrig riktigt ur

Tisdag

Kör Åsa till tåget mot Stockholm.
Åker till jobbet.
Visar en elev grunderna i hur man drejar.
Får hjälp av Vaktis att hänga upp ett konstverk i korridoren.
Börjar städa stora bildsalen på eftermiddagen.
Åker hem.

Går en promenad.
Ser en påkörd gräsandshona.
Krävan på fågeln har spruckit.
Kroppen är fortfarande ljummen och lealöst mjuk.
Jag flyttar den från vägen till diket.
En ensam and simmar en bit ut i den blyertsgrå sjön.

Kommer hem.
Kokar kaffe.
Pulsklockan på armen frågar om mitt träningspass är över.
Byter om och tar mig upp till ateljén.

Hyresvärden har tätat dörren till Nordanvinden.
Hoppas att blåsvädren fortsätter att yla här uppe.
Läser om gräsand i boken Solöga.

Lev din dröm nu.
Min gåva till dig är att göra det du drömt om. 

Målar.
Glömmer bort tiden.
En påminnelse piper i telefonen.
Kråkan!
Utvecklingssamtal!

Färgfläckiga snickarbyxor.
Grön stickad tröja från militärt överskott.
Elektriskt hår.
Ett begynnande munsår.
-Ta det lugnt älskling! ropar Johan inifrån lägenheten.
Jag springer nerför trappan.

Kör för fort i mörkret.
Vindrutetorkarna går på näst snabbaste över rutan.
På radion pratar dom om Erdogan.

Framme vid skolan precis i tid.
Möts av en kram och den bekanta lukten av Fritids.
Jord, torksåp och gummistövlar.

Kråk-pappan är också där.
Tyst och en smula sammanbiten.
Jag babblig och svettig.
Kråkan lite obekväm.
Fröken hälsar oss välkomna och berättar att allt är så bra.

Vi är glåmiga under lysröret.
Barnen i trean har fått göra en miniatyr av lekparken.
Kråkan visar stolt upp sin lekplatskarusell han gjort tillsammans med tre klasskompisar.
Vi tittar och blir imponerade.
Min gröna tröja sticks.

Kråkan berättar att han trivs i klassen och gillar att lära sig nya saker.
Men det är jobbigt med söndagarna.
-Jag vill dela på mig, säger han med tårar i ögonen.

I min hals blir det plötsligt väldigt tjockt.
Tröjan kliar jättemycket.
Jag undviker de vuxnas blickar och stryker tafatt ett lingult hår.
Fröken säger något klokt och tröstande.
Mina öron hör mest blodet inuti huvudet som börjat susa.

Vi byter ämne.
Pratar om kommande gitarrlektioner på Kulturskolan.
Hon frågar om min Konstrunda.
Påminner vänligt Kråkan om att läsa för sin mamma eller pappa minst tio minuter om dagen.
Sen går vi ut i hallen.

En till kram.
Han borrar in sig i mitt trassliga hår och säger att jag doftar gott av rökelse.
-Vi säger godnatt nu mamma. Jag älskar dig!
Han pussar min kind och lösgör sig från kramen.

Kråkan börjar leta efter kläder.
En väst och en jacka är spårlöst försvunna.
Jag är ensam i mörkret ute på skolgården.
Vandrar sakta mot bilen.
Hör deras röster närma sig mig på parkeringen.
Batteriet i bilnyckeln börja bli svagt.

Stannar vid kyrkogården.
Går genom gångar av flämtande ljus till min pappas gravsten.
Sätter mig på knä och värmer hans namn med min varma hand.
Berättar om utvecklingssamtalet för Per-Gunnar Persson.
Ler för mig själv när jag nästan hör hur pappa kommenterar min berättelse.

Då kommer gråten.
Tyst och stilla.
Den håller i sig ganska länge.
Bland murkna löv och fuktigt gräs.
Med pannan en stund mot den kalla stenen.

Tröjan kliar.
Mina snickarbyxor har blöta fläckar på knäna.
Någon går på vägen i mörkret utanför kyrkogården.
Jag väntar tills stegen försvunnit en bit innan jag reser mig upp.

Johan lagar middag.
Lax med citron och pressad potatis.
Vi äter framför tv´n och jag dricker den sista slurken av det ljumna vita vernissagevinet.

Har inte ro att sitta så länge.
Målar svart över två gamla tavlor.
Skissar upp en kråkfågel och tre vuxna vid ett bord.
Sen målar jag räder över skissen.
Blå breda mot en svart botten.

Idag är det en randig dag.
Ikväll borde jag somna tidigt.
Klockan är 22.47.
Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Kärlek ♥ Ruth Louise

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Konstrundan 2022

november 6, 2022