Vardagsbetraktelser

Oändligt är vårt stora äventyr

Novemberonsdag.

Lång dag med utvecklingssamtal.
Elever och vårdnadshavare på plats, på zoom och på fullaste allvar.
Första ring och det är knappt så att jag fattar någonting bland alla prognoser, diagram och staplar man kan tänkas mäta kunskap i.
I bildsalen hänger elevernas oljepasteller.
En flirt med van Goghs maffiga målning av solrosor.

Gult för med sig ljus och väcker bland annat optimism, energi och lekfullhet. Färgen står i kontrast till det blå lugnet och kan också göra oss fokuserade och kreativa. I för stora mängder kan den däremot framstå som oseriös, barnslig och intensiv.

               Arkitektkopia.se

Mitt ansikte har trötta ränder när jag möter spegelbilden på skoltoaletten.
Jag blinkar hårt ett par gånger och baddar kinderna med iskallt vatten.
Känner mig stolt över mina ettor.
Över oss alla på estet.

Ett ivrigt frasande läte mot min kappa väcker min uppmärksamhet när jag lämnar skolan för dagen.
Jag hör snön innan jag ser den.
Uppblandad med regn faller den från en svart himmel och jag sträcker ut tungspetsen i ren reflex.
Fångar in några flingor och blundar.
Öppnar ögonen när jag känner mig iakttagen.

En man, ett litet barn och ett stort instrument har stannat upp vid sidan av mig.
-Snow? frågar mannen.
-Snö! svarar jag.
Barnet hoppar på ett ben och sträcker ut sin tunga.
Mannen ler och jag ler tillbaka.

Vägen hem är mörk och långsam.
Från två till nollan händer över ett backkrön.
Min blick känns stel när jag växlar mellan att titta på vägen och spana på termometern.
Den första halkan är alltid värst tänker jag och hjärnan fortsätter ramsa;
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
I bilen minns jag inte vem som skrivit dikten.
Tanken skaver tillsammans med trötta ögon.

Möts av Kråkramar i dörren.
En bubblande redogörelse om lyckan över ett besök på stadsbiblioteket spiller ut i hela hallen.
Han har lånat Trollvinter av Tove Jansson.

-Mamma det är Mumin som vi tycker så mycket om!

Får en kyss av den stora och kryper in i hans trygga famn. Axlarna sjunker. Han viskar mot mitt hår;

-Jag har tappat upp ett bad. Kryp ner i det nu.

Jag kränger av mig den stickade klänningen.
Håret är trassligt i nacken där polokragen vilat mot huden under dagen.
Pärlhalsbandet och namnskylten smäller mot badrumsgolvets kakel.
-Precis som kossan – släpper där den står, brukade mamma säga när jag var som slarvigast i tonåren.
Jag släcker lamporna och tänder några ljus i fönstret.
Det varma vattnet omsluter mig.
På andra sidan dörren hör jag trygga mjuka hemmaljud.

En timma badar och blundar jag.
Sen mikrar vi tacorester till middag.

Kråkan vill klippa sig.
Jag tar fram sax och rakapparat.
Under nästan högtidliga former bär Kråkan in Johans mormors Sallys pall i badrummet.
En sån där retro trappstegspall som alla 80-talister har i sitt hem.
Han virar in sig i en handduk och sitter rak i ryggen.
De sommarblekta topparna faller mot golvet.
Jag skjuter undan badrumsmattan och min klänning i en hög.

-Jävlar, nu får jag kråkfjädrar i cashmerepälsen, utbrister jag.
-Sluta svär så förbannat, säger han.
Vi skrattar så vi nästan kiknar.
Övertrötta.
Mitt-i-veckan-nötta.

När vi kryper ner i sängen för att läsa i hans nylånade muminbok slår det mig att han snart kan läsa sina böcker utan mig.
Vi tränar ju för det.
Högläsning tio minuter om dagen.
När börjar barndom smyga över i ungdom?
Är vi där i gränslandet och rör oss nu?
Jag viftar bort tanken och erbjuder mig att läsa ett kapitel till i den andra boken vi håller på med.
Kråkan, som är helt ovetandes om sin mammas mikropanik över uppväxten, lägger sig tillrätta bland kuddarna och suckar djupt av välbehag.

Karin Boye! slår det mig när jag stuvar in en osannolik mängd skålar efter tacoresterna i diskmaskinen.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

 

Det skönaste badet i badkar någonsin fick jag idag.
Det hade jag inte en aning om när jag vaknade i morse.
Nu känner jag mig nästan lite upprymd.

Påminnelse till mig själv:
Se till att vardagens små äventyr får ta större plats.
Fortsätt läsa sagor högt fast det inte är nödvändigt.
Klipp inte hår i närheten av kläder i fin ull.
Svär inte så jävla ofta.

Kärlek ♥ Ruth Louise

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *