Målar med min vän i telefonen.
Det är svårt att fokusera på uppgiften.
Jag går så lätt in i andras känslor.
Hararna blir blekare och ringen som liknade en sol målas bort.
Färgen känns tjock och trög eller våt och rinnig.
Jag har upptäckt att jag måste måla i tystnad för att hitta kraften i konsten.
Jag är en ensamvarg i mitt snöblöta landskap.
Jag nynnar tyst på Monyebrothers svenska översättning av Downtown Train (Tåget som går in till stan).
Den har inget med något att göra förutom frasen
Solen har dragit sig tillbaka…
I morgon ska jag kliva upp tidigt och vandra in i mina målningar själv.