Söndag 12 februari – 2023
Processdagboken.
Konstnärlig gestaltning.
Lämnar sjuk son hos sin pappa.
Min kropp saknar hans kramar.
Min röst vill säga hans namn.
Tomhet.
Ur den föds en vilja att fylla på med något annat.
Jag går upp i ateljén och slår på Söndagsintervjun med Jozé González och bestämmer mig för att ta mig an den andra
målningen som jag påbörjade förra veckan (undviker fortfarande huvudmålningen
med hararna.)
Sitter och glor på målningen länge.
Tecknar saker med kol i nedre vänstra hörnet.
Det känns påtvingat och “flyger inte”.
Dricker kaffe och städar runt staffliet.
Sen tar jag duken och vänder upp och ner på hela målningen.
Då händer något nytt.
Jag ser plötsligt mina blånande berg i finnmarken.
Målar en hastig spegling som en minnesanteckning i ett färgfält.
Kan det kanske vara en sjö?
Allt är öppet nu igen.
Får känslan av midsommarafton.
Gräver fram ett gammalt självporträtt med lång slutartid och oskärpa från gömmorna.
På bilden bär jag en krans av ormbunkar och mitt nattlinne är genomskinligt.
Jag målar mig själv, klumpigt och snabbt på det blånande berget.
Nu är den här målningen plötsligt den bästa och jag ser att klockan är halv elva på kvällen.
Överenskommelsen jag har med Anna är att jag ska lämna in vid klockan åtta.
Tiden bara försvann och jag tror att det är helt i sin ordning.
I processen.
González sjunger om hjärtslag och själsfränder.
Jag sätter penslarna i blöt och ser fram emot morgondagen.