Måndag tolfte juni.
Jag hämtar Kråkan bland de blånande bergen efter jobbet.
Bilen hittar nästan dit på egen hand.
Abborrberg är fortfarande en viktig bit av känslan och betydelsen av hemma för mig.
I den där tiden då för längesedan när var flicka.
När farmor bodde i sin lilla stuga.
Pappa levde.
Leif och Inger hade mjölkkor.
Och sommarloven kändes oändliga och var kantade med färskmjölk och nyplockade blåbär i farmors finporslin.
Den tiden i Abborrberg har präglat mig.
Men också tiden ganska nyligen när jag var en bäbismamma med en liten Kråkunge i famnen och bodde där uppe.
Den tiden då jag bar så mycket längtan.
Men jag visste inte riktigt till vad.
Tiden svindlar alltid när jag kör på grusvägen mot byn.
Hemma i Grangärde äter vi hamburgare på balkongen i kvällssolen.
Sen tar vi ett dopp tillsammans.
Bysjön känns kallare idag än i går.
Men Kråkan snorklar och plaskar omkring med sina simfötter.
Letar efter skatter på botten av sjön.
Det svala vattnet bekommer honom inte.
Han är uppslukad av sitt undervattensäventyr.
Jag klipper pilkvistar från en stenpir utanför Arkivhuset.
Vår trädgård sträcker sig ut i sjön.
Vi har en liten vik med stenig botten.
Piren.
Arkivhuset.
Stillheten.
Allt det hör till lägenheten i huset som vi hyr.
Huden knottrar sig på mina bara ben och armar i sommarvinden.
Uppe på land mekar Johan med en pump som ska vattna våra odlingar.
Med mjukt sjövatten.
Jag skickar en slängkyss till honom och får en tillbaka.
Livet är så vackert och jag är totalt närvarande i stunden.
Om några dagar får jag sommarledighet.
Ett betalt sommarlov.
Efter allt slit får jag min belöning.
Då ska jag först och främst vila.
Ta hand om mig själv.
Hitta tillbaka till det där vänliga mjuka tempot.
Möta upp mig själv.
Jag ska röra på kroppen.
Fylla på den med näring.
Och själen ska få sitt när jag påbörjar mitt stora somriga Tigeräventyr.
Med kärlek /
