Ett minne dyker upp i telefonen.
Självporträtt i midsommartid.
Jag bland de blånande bergen.
I håret en krans av finnklint och bondros.
Från trädgården som då var min.
Jag tänker på farmor.
hennes prat om skrômt i Finnmarken.
Midsommar är fylld av traditioner, minnen och ritualer.
Sju gärdesgårdar ska man hoppa över.
Sju sorters blommor ska man plocka.
I total tystnad ska det ske.
Sen ska man lägga blommorna under huvudkudden och drömma om sin blivande.
Så har jag fått lära mig sen jag var liten flicka.
Och misslyckats redan vid punkt ett.
Sju gärdesgårdar i samma by.
Finns det ens att hitta längre?
Och att vara tyst så länge ska vi inte ens tala om…
I morgon åker vi till älskade vänner i den gamla Fäboden.
Det om något är tradition.
Nuförtiden sker det vartannat år.
Kråkan har en stående inbjudan till festen.
Pappan och jag turas om.
jag är nostalgisk och har hjärtskär.
Kråkan är redan där.
Men det enda konstanta är förändring.
Det är universums lag.
Ikväll ligger jag på trägolvet i ateljén.
jagar efter mina tigrar.
klipper ut pepakuramasker.
Målar ett lager med färg.
Lyssnar på Ane Brun.
Saknar pappa.
Skriver spretiga ord i min svarta bok.
Hur firar du din midsommar?
Kärlek/
En trevlig midsommar önskar jag dig. Jag firar ute på ön i de djupa skogarna. Grannen har åkt förbi med sin båt med blomsterportal och hustrun spelandes fiol. Vi har det väldigt bra – katten Weiron ligger uthälld på bordet på uteplatsen och solar magen <3
Det låter fantastiskt fint med fiol och båt. Jag älskar verkligen midsommar, ja hela sommaren! Och vilken sommar vi har!
Underbart kattnamn också. Weiron.
Hur ser resten av sommaren ut för dig?