intryck, uttryck & avtryck
Det är söndag i november. Jag vaknar tidigt. Yogar på köksgolvet och somnar om där under den sista positionen -Shavasana- en liten stund. Väcker mig själv igen med en högljudd snarkning. Äter frukost. Äggröra, tonfisk i vatten och en mango. -Det kan inte vara gott varje dag, sa en liten pojke en gång till mig…
Jag vaknade av pappas röst i natt. -Jag tar inte emot stryk och oräknade pengar, sa han i drömmen. Eller i rummet. Jag upplevde det så. Som att jag redan var vaken när han pratade med mig. Jag satte mig upp i sängen. Mina ögon letade efter honom i mörkret. Jag hittade honom inte. Men…
Det är den 17 december. Midvinter. Det kan man inte tro. Regnet är ihållande och den slingrande landsvägen mot Grangärde från Björnhyttan är bäcksvart och blöt. Reflexpinnarna i dikeskanten ser nästan ut att frysa. Jag skjuter upp glasögonen på näsan, drar fram förarstolen ett snäpp och håller hårt i ratten. Jag sänker radions allvarliga prat…
Hur kan en pappa, som varit en av de största och starkaste människor jag vet, rymmas i en liten urna? Hur ska man kunna vara vuxen när man själv bara är ett barn? För jag är ju hans unge fortfarande. Fast han är död. Jag vaknar tidigt. Till en randig dag. En sån där dag…
S t u g b y t a r d a g . Jag kallar det så i mitt försök att avdramatisera. Kanske är det mest för mig själv. Jag tänker att en fjällstuga med gulnad träpanel, sprak i spisen, snö som yr utanför fönstren och äventyr i skidbackar som liknar gräddbakelser, känns ofarligt. Nästan…