Etikett: Ateljé Nordanvinden

Lördag 21 januari – 2023

Publicerad den av ruth louise

Dag tre av fem i den första delen av processen med målningen.
Jag kommer inte igång på förmiddagen.

Vid lunchtid åker jag till Smedjebacken och tecknar kroki.
Det var länge sedan jag tecknade naken modell.
Vi tecknar påklädd kroki i skolan, så jag tränar mig lite där, men då har jag elevernas utveckling för ögonen i första hand.

Jag tycker om kroki.
Den tysta koncentrationen.
Linjerna som måste vara hastiga men ändå planerade.
Förkortningar som utmanar och ställer till det.
Fullt fokus på uppgiften. 

Hemma i ateljén målar jag över det spretiga nere till vänster. Tar bort kvinnorna i brygga.
Tejpat  sicksack-mönster och målat trädstammar.
En teknik jag lekte mig fram till när jag experimenterade med min analoga Midjourney-konst.
Den är förlåtande.


Jag fegar och gör smala stammar i utkanten.
Jag ser det, men kan inte ta mig runt det – än.
Sätter färg på penseerna och tejpar upp skissen på min bästa krokiteckning från dagen.
En liggande modell.


Just nu ser det ut som om hon föder fram solen.
Jag kanske gör en kolskiss och sätter henne där.
Eller klipper ut henne direkt från papperet.
Det visar sig med tiden. 

Fredag 20 januari – 2023

Publicerad den av ruth louise

Vaknade innan sex i morse.
Förväntansfull.
Gick en promenad i tystnad och fantiserade ihop en historia om en varg.

Det var längesedan jag umgicks med mig själv på det viset.
Det är så lätt att störa sig med poddar, musik, radio eller ett samtal i telefonen.

Jag ville tänka på tavlan i första hand. Jag har en skiss på en kvinna upptejpad på duken. Vad skulle hända om jag tecknade henne flera gånger?

I ateljén påbörjade jag arbetet. Jag hittade små ord på golvet från gamla collage. Klistrade upp orden direkt på duken med vit färg och nu står det “vanlig flodbåt hela vägen från återhämtning.” under en gul tulpan. Jag vet inte alls vad det betyder och de skissade kvinnorna krälar som djur i nederkanten av målningen. 

Det gula är nästan borta. Gömd under tunna lager på lager av färg och jag är rädd för tavlan nu. Rädd för att förstöra fast det inte går. Jag ska ju inte värdera vad jag gör. Pressar mig själv framåt. Vill visa Anna att jag gör det jag ska. Om det inte vore för henne och kursen, hade jag nog stoppat undan tavlan nu. 

Behåll din öppenhet. Behåll din nyfikenhet. Som ett mantra i mitt huvud.

Torsdag 19 januari – 2023

Publicerad den av ruth louise

En av mina elever körde fast idag och jag peppade, nästan pushade hen till ett beslut.
Jag tänker på begreppen makt och motstånd som jag ska jobba med.
Ju mer jag uppmuntrade ju större blev elevens blockering och det ledde nästan till en oförmåga och ovilja att måla.
Vi kom runt det sen.
Tillsammans.

Att två ord kan kasta nytt ljus på vardagliga situationer i undervisningen är intressant.
Vi lärde oss något båda två idag.
Jag är tacksam över att få vara mitt i processen.
Att undervisa och undervisas parallellt ger stora insikter.

Jag längtade hem till ateljén hela arbetsdagen, men när jag väl var hemma och hade all tid i världen att
måla började jag svara på jobbmail och snegla på tavlan.
Jag fortsatte med att scrolla i telefonen och snegla vidare på tavlan.
Jag började städa runt omkring tavlan, lyften en pensel, ångrade mig och fortsatte istället flytta saker från en hög till en annan.

Tillslut fick det vara nog med prokrastinering.
Jag startade min pomodoro-app och tvingade mig själv att jobba på beting men kastade om tiden.
Istället för att jobba 25 min och ta en paus på 5 minuter, gjorde jag tvärtom.

Jag fortsatte städa i ateljén, gjorde en snabb (och ganska meningslös meditation) jag sprang ner i lägenheten och satte igång en tvättmaskin och plötsligt ringde timern.
Nu började mina 5 minuter.
Jag la upp några färgklickar på paletten, men fick syn på en poscapenna och tog tag den istället.

Små små prickar växte fram i ett litet hörn av duken, sen ringde timern och jag började städa igen.

Efter 10 minuter blev jag trotsig och gav mig på tavlan fast det var 15 minuter kvar på min paus.
Vansinnigt beteende att trotsa sig själv, men det var förlösande och jag började måla utan hejd till klockan 01 på natten.

Mest målade jag över det gula, men mitt i tavlan växte två röda harpaltar fram.

I morgon är jag ledig för studier.
Det betyder en heldag i ateljén.
Jag undrar hur det kommer att gå.
Jag är nervös och förväntansfull.

 

Onsdag 18 januari – 2023

Publicerad den av ruth louise

Introduktion av den konstnärliga gestaltningskursen jag ska läsa på  HDK Valand.

I min enfald har jag trott att jag ska arbeta tillsammans med mina elever.
Jag har gjort en lucka i planeringen för ettorna i bildklassen och tänkt att vi ska gå in i processen tillsammans.
Det visar sig att det är jag som ska måla, skriva en processdagbok och fundera kring ämnet bild utifrån ett
didaktiskt, konstnärligt, estetiskt, kulturellt, samhälleligt och etiskt perspektiv.

Anna (min lärare) och jag bestämde att jag ska ta mig an ett av mina gamla schabrak till
målning som jag har kört fast på.
Senast i helgen funderade jag på att måla över allt på duken.
Nu har riktningen blivit en helt annan.

Min första uppgift blir att jag under fem dagar ska måla på min tavla (som fått arbetsnamnet
“konstnärlig gestaltning i gult”) utan att värdera vad jag gör och hur det ser ut.
Jag fick tipset att kika på Robert Rauschenbergs konst.
Min målning är “borgerligt fyrkantig” i nuläget tydligen.
Det behöver jag se över.

Anna berättade att Rauschenberg tagit pinnar med uppstoppade fåglar på och kört rakt genom duken.
Min fantasi skenar och processen har redan startat i mitt huvud.
Den välbekanta känslan av att allt är möjligt har infunnit sig.

Jag längtar tills dess att morgondagens arbete är över.
Jag vill börja måla nu, men klockan är för mycket och tankarna snurrar.
Jag behöver mogna till en stund.
I min värld har förväntan, iver och en skaparglädje blossat upp.

Jag är så nyfiken på min nya resa.

Jag är nyfiken på mig själv.

 

Konstrundan 2022

Publicerad den av ruth louise

Jag ligger på rygg i den gamla sovalkoven uppe på vinden i min ateljé.
I soffan bredvid mig ligger Åsa.
Vi sippar på överblivet ljummet vin från vernissagen i fredags.
Petar i oss salta och lite sega smulor från botten av en chipspåse.
Pratar med låga röster.
Vilar i vänskapen och surfar på efterdyningarna.
Lyssnar på regnet som smattrar mot plåttaket.

Öppen ateljé.
Tvåhundrafyra besökare har hittat till oss på Nordanvinden.
Flera långväga ifrån.
Nu infinner sig en nästan kompakt tystnad.
Som att stänga en dammlucka, brukar mamma beskriva det.
Hon har aldrig haft öppen ateljé, men hon har haft många gäster över storhelger i sin krafts dagar.
Äldre brukar veta vad de pratar om.
Nu är flödet av människor är borta, men inom mig susar känslorna;

Lycklig
Tacksam
Inspirerad
Energifylld
och samtidigt
Tömd

När jag slår på radions nyheter rapporterar land- och sjövädret;

Det milda och tidvis ostadiga vädret håller i sig och även i början på nästa vecka fortsätter det på samma sätt.

Jag andas djupt, sänker axlarna och tänker att jag och vädret ofta synkar med varandra.
Milt och tidvis ostadigt.
Så kommer nog veckan att se ut.
En släng av uställningsblues har jag räknat med.

I morgon är det måndag.
Jag har ingen söndagsångest.
Ynnesten att ägna sig åt det man älskar ger den bieffekten.

Reflektion:

Det finaste med att bjuda in människor till en bit av min värld, har varit alla möten och samtal.
Konst och kultur skapar förutsättningar för det.
Man hamnar i samspråk i det lilla om det stora.

Klockan är nu 20.56.
Jag ska skriva några rader på maskinen.
Klippa ut en bild från ett häfte om kaktusskötsel.
Påbörja en ny svart bok.

Inspiration är nämligen som kondition.
Den måste underhållas.

 

Kärlek ♥ Ruth Louise

Kvinna bland björkar

Publicerad den av ruth louise

Jag har målat. Jag har målat över. Jag har klippt ut små blommor ur en svartvit trädgårdsbokbok från -78. Jag har sparat urklippen i en hattask. Jag har funderat. Jag har lyssnat på radio och skrivit ner lösryckta ord och citat på papperslappar. Jag har stoppat ner lapparna tillsammans med blommorna i hattasken. Jag har låtit processen få ta tid. Och någonstans bland vardagar, penseldrag och små filmsnuttar på instagram där jag visat glimtar från min ateljé, har någon fastnat för min tavla. I dag köpte en familj mitt konstverk. Idag släppte jag ifrån mig kvinna bland björkar.

 

 

 

 

 

Känslor just nu:

  • Lite separationsångest.
  • Stor lycka.
  • Mängder av skaparlust
  • Känslan av att det här bara är början.

 

Kärlek

Ruth Louise

Besvärjelsestycke

Publicerad den av ruth louise

I min ateljé på vinden är trägolvet gulnat och tapeterna tunna.
Utanför fönstren sticker det ut ett litet tak i plåt.
Nedanför plåten breder en av flyglarna på Herrgården ut sig.
I flygeln under mig i ateljén bor Fru E, Herr T och hunden Tjabo.
Det gör mig trygg.

Lite då och då faller en tung droppe regn på den där plåten utanför.
Ljudet blandas med suset från en bil här och där på den våta byvägen.
För en stund sedan hörde jag kyrkklockorna slå.
Det regnar i april.

En fluga har vaknat till liv och surrar trött omkring bland penslar och pappersklipp.
Jag dricker bubbelvatten ur ett dammigt vinglas och lägger saker i hög.
Björkarnas näver i akryl på den stora målningen drar inte åt samma håll som mig idag.
Kanske borde jag tvätta mina penslar.

I ett av mina anteckningsblock som jag lägger i hög har jag skrivit:
inre styrka, yttre försvar
Jag river ut sidan ur boken och hamrar ner orden på min skrivmaskin.
Tar penseln med den tjocka näverfärgen och målar över en sida i min svarta bok.
Sätter fast orden i den blöta färgen.
Nu sjunger fåglarna igen.

Ateljé Nordanvinden

Publicerad den av ruth louise

Det är sommarlovets sista dag. Åskan har rullat förbi och allt känns lite klarare. Jag har öppnat ett fönster. Luften slumrar utanför min ateljé. Jag har faktiskt en egen nu, sen bara några dagar tillbaka. Då pratade jag med hyresvärden och vi blev överens. Det är så konstigt och alldeles sant.

Jag har drömt om en plats att skapa på i många år. Redan när jag flyttade in farmors lilla stuga bland de blånande bergen. Då tänkte jag ta hennes gamla vävrum till mitt. Men det prioriterades bort. Både drömmarna och utrymmet.

Nu hyr jag ett rum på vinden i norrläge. Precis ovanför vår egen lägenhet. Bara en till spiraltrappa upp, sen är jag där.

Ett rum för kreativiteten. Ett rum dit jag kan gå. Ensam. I tystnad om jag vill.  Och vila mina sinnen i det jag tycker om. Jag har tagit fram farfars reseskrivmaskin. Hamrat ner en text jag hittade om Sothönan. Hon den uppstoppade jag köpte på loppis. Hon bor här nu i Ateljé Nordanvinden.

 

 

Jag börjar jobba i morgon. Heltid. Har tagit en paus från mina frilansuppdrag på tidningen. Det kanske kan verka bakvänt att skaffa sig en ateljé då. Men det sker i precis rätt ordning. Nu ska jag ägna min fritid åt att jobba med mitt eget mående och uttryck.

 

Här ska jag;

  • skriva
  • fotografera
  • teckna
  • måla
  • yoga
  • läsa
  • vila
  • drömma
  • mötas

 

Här ska jag skapa konst.

Kärlek // L